Kontrastlösning är inte att leka med.

När man har stomi och ska få kontrastlösning ger man alltid halva dosen eftersom det är laxerande. Jag tänker varje gång att vilken tur det är. Om vi skulle få lika mycket hade vi fullständigt tunnat bort. Jag blir minst fem kilo lättare efter varje gång. Det går formligen precis rakt igenom en allt man äter. Det går inte att hinna äta ikapp. Jag är fullständigt utmattad ett dygn efteråt för jag får inte behålla något. Vare sig mat eller dryck. Jag springer upp säkert tio gånger på natten för att tömma påsen. Vi är många i samma situation så inte ska jag klaga men det är tröttsamma, kraftlösa dygn.

Annars mår jag egentligen bättre och bättre för varje dag nu. Orkar mer och mer och igår var jag och tittade på Marcus när han spelade en basketmatch även om till och med jag fick erkänna till slut i sista perioden att det var lite mer än vad jag egentligen orkade. Men man måste klart göra lite roliga saker också för att orka med att inte göra något alls annars. Jag har stora problem med begränsningen att inte orka det jag vill även om jag tycker jag blivit mycket, mycket bättre i det.

Jag räknade ändå ut igår att de fyra veckorna som läkaren pratade om att jag inte fick göra annat än gå mindre promenader under, nu borde vara hälften. Det måste gått två veckor och därför återstå två och det har ju gått snabbt så snart är det fritt fram för mig att kunna göra allt igen. Även om allt med armarna får vänta lite längre än de fyra. Jag önskar att jag ibland kunde bara känna att det är ok att inte göra någonting samtidigt som jag är övertygad om att det är det som år mig att komma tillbaka varje gång.