Nu promenerar jag igen

En underbar höstdag i oktober. Helt otroligt väder vi fortfarande har och inte ska det ta slut ännu heller. Det är bara att njuta av varenda soltimme man kan. Vi har flera dagar till att njuta av att kunna sitta ute och äta innan det riktiga höstmörkret och vindarna kommer. Dessutom fantastiskt sällskap med äldsta dotter som snart försvinner på äventyr igen. Vi gjorde en sista inhandlingsrunda för att göra de sista nödvändiga inköpen men passade på att luncha innan dess.

Fy, vad tomt vi får det igen när hon åker. Har varit tryggt att ha henne hemma nu under mina operationer eftersom de andra två är mitt uppe i sina skolarbeten. Nu behöver jag mindre hjälp, klarar mig i princip helt själv förutom vid tunga lyft.

Gick en halv timmes promenad med Selma idag. Även om det var i mitt tempo var det enormt befriande att orka med. Nedtrappning av medicinerna har också gått framåt och det är ytterligare ett steg åt rätt håll. Man bara sover och sover av morfintabletterna och huvudet blir helt degigt. Tycker egentligen inte alls om att ta dem, men är ju klart nödvändigt en tid.

Kom en kallelse till min onkolog till den 15 idag. Blev riktigt förvånad över att det var återbesök till honom. Klart jag gärna går och träffar honom men jag har inte gjort alla röntgen för att få veta alla besked och egentligen vet jag inte själva anledningen om jag inte ska få svar från alla operationer. Kanske är det negativt men jag vill klart inte ta ut något dåligt i förtid. Han vill nog säkert bara att jag ska sätta igång med cellgifter. Men jag är ändå konfunderad till turordningen.