Inskriven på Thorax

Nu är jag inskriven på Lungavdelningen 1 på Thorax i Lund och har permission fram till söndag kväll.

Inte vet jag om jag är i form för operationen eller inte men jag kan säga att jag tror inte det egentligen gör så stor skillnad om man gör den nu eller väntar några veckor till för jag känner att om jag bara får detta gjort kan jag hämta mig i lugn och ro och komma igång med återhämtning på riktigt, hoppas jag i alla fall.
Det blev en lång dag med massor av väntan eftersom tanken var att jag skulle gå hem. Hade det varit en annan veckodag hade jag klart stannat över natten och då hade jag klart inte tänkt på det.

Sex instanser skulle passeras och bockas av innan vi fick gå hem. Dem vi fick vänta längst på var klar narkosläkaren, vilket jag kan förstå men inskrivning av sjuksköterska fick vi påskynda för att få gå hem innan fyra.

All information jag fått tidigare kan jag nu som vanligt också glömma. Man säger nu att man inte gör laserbehandlingar av lungor i Lund, (hmm) och man kan inte heller göra titthål som en glad sekreterare lät meddela mig i onsdags att jag skulle få gjort det som.  Även undersköterskan lät meddela samma sak. Då kunde vi informera henne att så blir inte fallet. Jag har varit opererad en gång tidigare och därför blir det inget titthål. Man kommer bända upp det gamla och gå in bakom revbenen (hade mycket hellre önskat mig titthål).  Men saken är utagerad och det kommer bli som kirurgen säger.

Inte heller sjukgymnast och kirurg var ense om vad jag skulle få göra efteråt och när. Känns så tryggt, så att få olika information och undra vem man ska lita på. Nåja, det handlade om jag skulle kunna gå på träning och städa och handla efter två veckor eller om jag borde vänta till efter fyra. Mellanting kan ju vara bra. Men läkarens uppfattning om att om det gjorde ont ska jag avstå även om facit säger att man ska klara det. Fyra veckor var hans standard för mig och inte för alla.

Tur man är luttrad vid detta laget. Men vi träffade en narkosläkare som förvisso inte kommer söva ner mig men kollegan får hans information om mig. Han tog sig verkligen tid och lyssnade till mig och var hur pratsam som helst och det kändes bra att få bekräftat vissa saker man tidigare bara anat.

Imorgon kväll är det så dags att bege sig igen. Tvätta sig med den underbara tvålen som ger en stålhår och är helt hopplös att sen bli av med.  Hoppas på att man får dela rum med bra människor som inte har fokus bara på dem själva utan att man delar rum och får respektera varandra.  Men det blir förhoppningsvis inte så många dagar, med tur är jag hemma redan på torsdag eller fredag.