Kort om mina senaste år.



måndag 16 september 2013

Livet är ändå bra eller hur!

Har varit rätt trött och sliten och en hel del ont med för den delen med. Jag fick med mig 3 morfinliknande tabletter hem och var tvungen att ta alla fast jag vet att man blir väldigt dåsig av dem. Nu har jag kvar en liten yrsel som sitter i öronen och får mig till att vingla lite när jag är uppe och går.Försöker ändå hålla mig mer still än vanligt, men jag lovar det bär emot.
Snart är jag igång för fullt igen men vet ni innan dess blir det en ny operation hoppas jag.
I fredags när jag kom hem låg här en kallelse från Thorax i Lund att om jag skulle göra en lungoperation måste jag först ta ett prov på blodsmitta. Jag ringde avdelningen med en gång för det kändes som ett papper fattades, men det gjorde det inte. Det var min onkolog som glömt skicka mig på denna provtagning så nu blir även detta försenat, som vanligt och så klart. Man sa att väntetiden var en till två veckor.
Tror vi på det. Känns som lite av lotteri. Kanske, kanske inte. I vilket fall var jag helt illamående och totalt helt slut i fredags och orkade inte kl två gå iväg och ta det här provet. Jag gjorde det inte heller för jag tänkte att jag säkert skulle få svaret att man inte skickar iväg det ännu i alla fall och att jag skulle komma tillbaka på måndag.
Nja, kanske och mest troligt har jag fel där. Men  jag orkade inte. Hade någon med bil kommit körandes utanför mig och frågat om jag ville ha skjuts dit hade jag sagt ja, men det gjorde ingen så det måste varit ett tecken på att idag, måndag,  var ok. Det är nu gjort och på onsdag bör man ha det på den avdelning i Lund som skrivit ut den. Så nu kan jag börja vänta på ny kallelse.

Efter denna operation ska det bli helt lugnt. Jag ska återhämta mig i lugn och ro, jag ska bara tänka på att jag är tumörfri inga fler operationer, inga fler behandlingar. Kroppen måste börja läka sig själv inifrån med hjälp av rätt kost och rätt motion. jag vill inte ha flera uppehållsmediciner som för ner mig så långt det bara går och kanske, med tur kan förlänga mitt liv med två månader. det är det inte värt. Hellre kvalitet i det fallet. Men så jag pratar. Jag är ju klart helt friskt och inget mer kommer hända mig. Sån är mitt plan, så är mitt högsta mål och dit ska jag. Sen ska jag börja planera för vandringen.  Livet är ändå bra, eller hur?

3 kommentarer:

  1. Hej Karin,

    jag tycker att det är starkt gjort av Dig att Du redan har släpat Dig till ett bodprov för nästa operation. I fredags hade kanske blodet inte heller sett så bra ut för en lungoperation då Din kropp var i undantagstillstånd, antar jag.

    Kära, tappra Karin, jag önskar Dig att kroppen återhämtar sig väl efter RF-attacken och att styrkan kommer tillbaka när Din kropp åter är redo att kämpa utåt och inte bara inåt.

    Kram
    Tanja

    SvaraRadera
  2. Så skönt att du är hemma! Vilken härlig person och inre styrka du besitter. Nu önskar jag dig vila och orken skall återkomma.
    Och att du inte skall behöva vänta och åter vänta,det har du gjort så det räcker.
    Många varma tankar! Anna

    SvaraRadera
  3. Helt rätt inställning. Och visst är livet bra! Särskilt om man har lite planer och något att se fram emot... Kram

    SvaraRadera