Något är det.

Efter allt bra har en del blivit sämre. Av någon anledning har det börjat göra ont i lungorna igen ordentligt i synnerhet min högra och en massa skrot i halsen som vill upp, men fortfarande finns inte krafterna att hosta upp det. Det kan vara flera anledningar som mina promenader har satt igång lungorna, baden har gjort mig känsligare eller kan det vara för lägenheten vi bor i är helt klart fukt i. Vet inte om det kan påverka men jag hoppas på att det ska försvinna snart. Har slutat bada i havet flör säkerhetens skull, fast jag älskar det. Går fortfarande mina promenader, vill jag inte vara utan på någor sätt och vädrar lägenheten mer nogrant nu. Men jag känner mig lite febrig och extra trött, men det kan vara värmen också såklart. Ja, det kan vara massor av anledningar så det är kanske inte lönt att fundera över det. Inte å många dagar kvar nu, tyvärr. Här är så underbart, nu vill jag hellre njuta av dessa dagar än känna mig halvdålig.

Allt bra!

Allt, eller det mesta, är bra med mig. Har det inte helt enkelt med magen och att vara på stranden så jag har fått korta ner de stunderna. Känner ändå att det är så pass trevligt att jag vill gärna fortsätta att gå dit. Men efter ett snabbt bad kan jag i regel inte stanna så mycket längre än att badkläderna hinner torka. Magen sätter i gång och protesterar. Hoppas hela tiden det skall bli bättre, men antagligen är det maten jag äter, men vet inte riktigt vad av det. Så idag ska jag försöka ändra på det även om jag bara har nio dagar kvar här. Oj oj vad tiden gått fort. Snart en månad bara passerat. Fantastiskt att haft sol och värme varje dag. Det känns bra inför höstens behandlingar.

Dreamteam på gång!

Idag har hag varit lite trött och en del huvudvärk. Antar att det är sviterna från igår. Men då är jag glad att jag har en stor terass man kan sitta ute på och njuta av det underbara vädret, så det har jag klart just mest hela dagen. Nu är det dags att gå iväg och se om vi kan få bra biljetter och se USA´s dreamteam i basket spela mot Argentina. Det ska bli spännande att se, hoppas bara att mitt huvud klarat all ljudnivå idag.

Min termostat är inte rätt!

Hur varmt och skönt som helst ute men jag fryser, i synnerhet på kvällarna. Förstår inte själv riktigt det men om det är typ 24 grader på kvällen och det blåser lite då blir jag helt knottrig av "kylan". Får sätta på mig de varmaste kläderna jag har med mig. Men jag antar att det återigen är min termostat i kroppen som fortfarande är helt fel. den kommer nog aldrig gå tillbaka till vad den var innan. Men frusen har jag klart alltid varit.
Har varit ute och vandrat i bergen idag, en jättefn tur men båda vacker natur och underbar panorama utsikt över hela Barcelona. Lite jobbigt var det allt att gå upp men jag tror det var precis vad mina lungor behövde, de fick verkligen jobba på heltryck idag. Men jag hade lite för lite vatten med mig så lite huvudvärk har jag allt från turen ikväll. Visst drak jag så snart jag kunde men det var redan försent då. Nya tag imorgon.

Blåmärkena bleknar!

Blåmärkena börjar blekna nu så jag antar att det betyder att mina blodplättar börjar bli bättre, vilket ju i sin tur måste vara positivt förnästa behandling, eftersom min läkare var rätt orolig sist. Säkert, rätt mat, värme, underbara bad och avkoppling som kan vara en bidragande ursäkt till det. Känns bara lite tråkigt att om tre veckor ska jag få tre nya omgångar. Känner av fötternas stickningar även här i värme och efttersom det oftast är stengolv här måste jag har strumpor på mig, trots denna värme. Ser lite komiskt ut, men vad gör man inte.
Badade själv igår, vilket inte var någon höjdare. Ska se till att hitta förbättringsåtgärder ytterligare, för jag älskar verkligen att bada. Men går det inte så mgör det inte det. Men det ska gå, och jag ska hitta konceptet för mig som gör att det går bra.

Jag dricker litervis med vatten!

Jag dricker och dricker och dricker men är ändå helt uppsvullen. Det lägger sig klart under natten men det gör nästan ont på dagen. Kanske bidrar det att jag mgår så mycket, men det är så mysigt att bara gå och gå och titta på alla fina hus. Tror man samlat alla och placerat de bästa här i Barcelona, för här finns gott om annorlunda, sevärda hus som man inte kan slita blicken från. Klart här finns annat också, men när jag går som jag gör njuter jag av alla husen främst.
Idag har jag vågat mig på att bada i havet och det gick bra även om det bara var en kort stund. Det har blivit varmare här idag så jag var bara tvungen att gå i det inbjudande havet. Klart, fint och varmt var det och jag njöt verkligen, men är ändå lite försiktig tills jag vet att de kommer fungera helt ok.

Visst är det skönt med sol och värme!

Jodå, visst har vi sköna dagar i Barcelona med sol och värme.  Det känns bra men också ansträngande för halsen. Av någon anledning har jag ibland svårt att andas och en hel del heshet med rossel i lungorna. Men det lägger sig säkert så småningom. Promenader i rask takt har innan fått det att bli bättre så jag hoppas kunna röra lite bättre på mig nu. Har haft och har en del problem med att gå riktigt bra men det är säkert upp och ner med det så kommer jag bara igång ska dt säkert bli bra med det också.

Blodplättar!

Sist jag var hos min onkolog berättade hon att mina blodplättsvärden var dåliga men röda och vita kropparna mycket bra. Terodde detta hörde samman men tydligen inte. Jag kan lova att jag har en massa blåmärken nu i alla fall. Överallt ploppar det upp nya utan att jag gjort något. I synnerhet benen är illa utsatta men även andra delar har fått sin del av kakan. Hur länge håller detta i sig, tro. Inte så kul när man går till stranden och har blåmärken överallt, folk kan få för sig att jag blir misshandlad. Det är så det ser ut.

Så är vi framme!

Nu har vi varit här några dagar och fått handlat både mat och en del annat så vi klarar oss. Varit ute en kortare runda för att kolla in hur vi bor men har klart en del kvar. Men det är en underbar våning vi bor i med både balkong och treass och möjlighet att sitta ute hela dagen om vi nu skulle vilja det.
Har verkligen fått veta varför kanske inte alla reser med stomipåse på magen. Men skam den som ger sig. Nu hände en olycka och fler ska inte hända, det får inte hindra mig från att göra det jag vill och det jag orkar. Men det är klart att jag förstår andra som kanske stannar hemma hellre än tar sig ut på egen hand för det är inte lika enkelt. Nåja, vi har det bra och kommer granterat få det bra under veckorna som kommer. men synd tiden går så fort när man är lycklig för rätt som det är är vi hemma igen och tillbaka i cellgiftsbehandlingarna igen. Men nu en massa härlig Medelhavsmat och visst finns det ekologiska affärer även här i Spanien och bara några hundra meter från mig ligger en mycket bra som jag säkert kommer besöka flera gånger.

Flyget nästa!

Dags att göra sig iordning för resan! Barcelona here we come!

Barcelona imorgon!

Känns riktigt bra idag, fast det har varit en hel del att fixa med. Det är ju en del som ändå ska göras innan resan som tvätta, stryka och sortera borta allt man ändå inte kommer använda men ändå kan vara bra att ha med. Sen ska det handlas bajspåsar och lite extra mat och så. Nu är det mesta gjort och snart kan vi pusta ut här. Vi åker ner med en glädje som sitter i och nu gäller det att vara ordentlit med mathållningen även om jag vet att den mat man ska äta är Medelhavsmat, Indisk mat eller Asiatisk mat. Och vilken tur jag har för jag är lika förtjust i dem alla och det ska inte bli några problem tror jag men det gäller ju ändå att tänka rätt hela tiden så åtminstone 85% hela tiden blir rätt. Men det känns bra och det känns skönt att få komma ner till riktig sommarvärme eftersom min termostat lagt av och bara stor inställt på "frysa" hela dagarna.

Kan det vara anticancermatens stora förtjänst!

Så glad, så glad, så glad!!! Var hos min läkare idag och gissa vad? Just nu kan man inte se några metastaser i min kropp. Inte i lungorna inte i levern! De två som man för två månader sedan fann i min lever ger inte längre utslag på röntgen. De har blivit så små eller som jag hoppas försvunnit helt. Är det inte fantastiskt! Mina lungor ser bra ut, eller rättare, de finns ingen tillstymelse till ny metastas i detta läge. Man kan klart se att de varit med om någon, typ då operation eller någon form av inflamation. Men det vet vi ju. Detta på två månader, hur otoroligt är inte det. Jag är helt förundrad själv. Men nu är jag ju sådan att jag faktiskt tror på min anticancermat och är helt övertygad om att det bidragit. Anticancermaten tillsammans med cellgifterna. Men det är ju konstaterat att den maten bidrar till att cellgifterna biter bättre-även om jag svarat bra hela tiden hittills på alla gifter. Det ska ju vara anledningen till att jag blir så dålig vid behandlingarna. Men jag kommer aldrig mera ge upp den nya mathållningen jag börjat med för i enligt mig är det också den som kan hålla cancern i schack i fortsättningen. Sen får man säga vad man vill i den svenska sjukvården för utomlands är man inne på helt samma linje och det var också det jag fick med mig hem från Freiburg. Motion och rätt kost är oerhört viktigt var de ord som ringer i öronen. Så idag är en mycket, mycket bra dag. När jag kommer hem från Barcelona ska jag få tre behandlingar till och sedan vecka 38 blir det CT-pet röntgen och den kommer bli mera rättvis till hela bilden. Sedan kommer kirurgerna få säga sitt. Men om det ser likadant ut då så undrar jag vad man kommer göra. Det finns ju en massa scenarium för det, men nu väljer jag att inte tänka på det även om det finns ett litet orosmoment i mig för behandlingarna i augusti. Sen finns inga garantier för något men om jag kommit så här långt så ska jag klara det hela vägen, det har jag gett mig katten på. Men jag kan lugnt säga att energi, ork och koncentration det saknar jag massor av. Men det lilla som finns i mig kommer jag göra allt för att jag ska orka med till man sagt att allt är ok.

Så det kan gå...

Igår var som upplagt för en riktigt höjdarkväll med spanien - italien. Såg fram mot en riktigt bra match, vilket det ju blev. Men då händer det som inte ska hända nu och jag blir rädd, riktigt rädd. Efter min powerwalk går något galet med min stomi och flera cm av min ändtarm åker ut. Riktigt obehagligt därför ringer jag med en gång jourcentralen för att fråga om råd och varför detta händer. Blir klart rädd att jag tagit ut mig eller gjort något annat fel i synnerhet som mitt ryggonda kom tillbaka under promenaden och jag redan på morgonen kände mig konstig i magen, tom liksom. Som jag inte hade ätit på en vecka. Man meddelade mig att jag med en gång skulle bege mig till akuten och kl var runt halv sex på kvällen. Det var det sista jag ville men klart jag blev mer skrämd av den informationen så jag tar mig klart dit med en förhoppning att vara hemma igen till nio. Inte mycket folk på akuten (alla var väl hemma för att se matchen) men det tog sitt tag och sköterskan trodde jag skulle till röntgen och jag vet inta allt hon kunde komma på. Tjugo över nio kommer läkaren, tittar snabbt och säger att det är ingen fara, allt är som det ska och detta kan och kommer säkert hända igen och då ska jag bara putta in den själv igen. Fy, inget kul i sig. Men oj, vad jag blev lättad. Jag såg operationer, inläggningar och missad Barcelona resa framför mig. Men allt är ok, jag kan åka och jag kan lägga detta bakom mig och har nu lärt mig något som man skulle meddelat mig innan att detta kunde inträffa. Hade jag vetat hade jag sparat mig själv från ett läkarbesök akut och läkaren hade haft tid för en annan stackare som behövde henne mycket bättre än jag. Så kan det gå. Jag hann hem och fick se Spanien slå Italien i andra halvlek, och det var ju skönt det. Idag har jag bara kvar ryggonda och lite känningar i magen men jag har tid till min ordinareie läkare imorgon så det får hon ta.