Kort om mina senaste år.



tisdag 25 juni 2013

Kanske imorgon!

Såja, en dag till sedan kan jag ringa och höra om man har något besked till mig. Men under tiden har jag bokat boende i Barcelona. Tänker att för en gång skull kanske tiden är på min sida och jag kan komma till dagarna innan eller att det är ok med en gång när jag kommer hem. Efter nio veckors väntan kan man klart förvänta sig om man utgår från lagen om all jävlighet att det är just dessa dagar de tänkt för mitt besök och sedan skjuter de fram tiden en månad eller så för all personal går på semester. Men nu tänker jag att ja, då får det vara så och så får jag vänta tills de är tillbaka. Jag kan inte ändra precis hela mitt liv efter när det passar sjukhuset i detta fall när de ändå satt mig på vänt under dessa nio veckor. Det kan inte anses som prioritet ett precis. Men ack så dåligt man som patient mår under tiden. Det kvittar hur mycket man försöker bli av med dessa tvångstankar, de finns där ändå.
Tycker ändå att jag klarat av att vänta ganska bra och försöker skingra tankarna på allt annat som t ex att ringa Försäkringskassan och prata dels jobb och dels om min situation om vad man kanske vill göra med mig eller inte(operationsmässigt då)och framför allt att jag kommer vara i Barcelona under en vecka och att jag då även hoppas kunna för sjukförsäkring under dessa dagar. Självklart är hon på semester så inget bra svar från henne heller. Väntas tillbaka på måndag. Jag försökte klart spela in att hon skulle ringa upp mig då men hann bara säga mitt namn sen avbröts meddelande platsen med att samtalet bröts. Tror det blir ganska svårt att få tag på henne på måndag, men då är jag sysselsatt med att jaga henne då. Klart jag fyllt i en lapp och skickat till henne men den hinner ju inte bli påskriven till jag ska åka och jag behöver ett besked att det är ok, annars försvinner mina pengar och det kan jag inte klara mig utan. Man ser till att vi sjuka är fullt upptagna med allt möjligt och omöjligt hela tiden. Tacka vet jag när jag var frisk och jobba heltid, tog hand om hushållet, tre barn och ändå fanns det tid över till annat kul som är så viktigt här i livet. Svårare att hinna med det idag.

2 kommentarer:

  1. Hoppas nu att du får besked. Lider verkligen med dig.
    Kan bara tänka mig vad du måste må dåligt över allt.
    Du måste bara få komma iväg på resan.
    Empati finns inte längre verkar det som!
    Från en som önskar att det löser sig! Anna.

    SvaraRadera