Bättre och bättre dag för dag!

Låter vansinningt men igår kväll var första gången sen min första lungoperation som jag kan "hosta på riktigt". Jag kan ta i enda från nedre luftrören om inte till om med från magen. Jag slipper retningen som jag haft hela tiden. Även om jag fortfarande har en del skrot i lungorna kan jag få bort det hyfsat bra och idag var det ändå bättre. Det har tagit sitt tag, men det känns fantastiskt nu när jag vet att det inte bara var en engångs händelse. Jiippii! Bättre och bättre dag för dag.

Bara en stilla undran!

Jag vet att jag går motströms men för en lekman som jag är kan jag inte annat än börja reflektera över vem som har rätt och vem som har fel vad gäller sola och D-vitamin. I australien har man gjort en bauta stor undersökning om solning med eller utan solkräm. Det är ju just i Australien man sagt vara det värst drabbade området i världen, vad jag hört (det kan vara fel). Den var verkligen inte liten och den sträcker sig tillbaka i tiden flera år. Men man kom fram till att det är solkrämerna som ger hudcancer och inte själva solningen. Krämerna innehåller gifter av diverse sorter, mer eller mindre farliga. Hudcancern har också ökat i förhållande till hur mycket solkrämer man säljer.
Min dotter fick soleksem redan när hon var liten och jag lovar hon utsattes aldrig för mycket sol, jag satte hellre långärmad tröja på henne en lät henne leka i den strålande solen. När hon skulle bada fick hon solkräm på sig varje gång vilket kunde resultera i flera gånger per dag om det var riktigt varmt. Hennes eksem blev värre och värre. Jag tog bort krämen och som av en händelse försvann eksemen med en gång också. Nu får hon bara soleksem av vårsolen och är hon försiktig då brukar det gå bra, hennes hud har nämligen alltid varit känslig. Men det fick mig att tänka redan då, vad är det vi utsätter oss för egentligen? Är det ytterligare en manipulation med våra hjärnor. Jag menar inte att vi ska börja steka oss i solen, jag tycker bara vi ska lära oss hantera den med förnuft utan att tillsätta en massa "gift" på kroppen eller något vi inte vet med 100% säkerhet att det kan ge oss en eller annan sjukdom till.

Hur tänker man?

Kom på häromdagen att vi alla här i Malmö kommer påverkas av att man inte gör nyanställningar på sjukhuset att vi kommer sakna en tre fyra onkologer med spetskompetens. Istället får vi förlita oss på underläkare. Hur tryggt är detta. Hur många fler avdelningar med allvarliga sjukdommar har det likadant. Hur kan våra politiker och sjukhusledning gå med på det. Hur kan vi patienter påverka detta. Är inte detta riktigt allvarligt och riktigt illa.

Ena eller andra

Igår tog jag det lugnt och gick inte som jag brukar för att se vad som händer om jag får mindre ont vid lunga/bröst. Och det fick jag. Men istället kommer skröfset tillbaka i luftvägen och jag harklar och hostar ordentliget igen. Idag gick jag min längsta väg som tar näramre två timmar, nu är jag bättre i luftrören men har mera ont. Det ena eller andra, med andra ord. Fast jag ser helst att slippa rossligheten i halsen, den är mer påfrestande.

Inga stickningar men likväl illamående denna gång

Nog har jag blivit illamående av behandlingen ändå, fast man sa att jag inte skulle bli det. Men det är kanske som man sa att det kunde kännas stickningar i fötter och händer i alla fall för att kroppen blir påmind om att jag fått det andra cellgiftet tidigare. Kanske är det därför som jag blir illamående itsället, långsökt men jag tror på det. Rastlösheten i kroppen finns med den också. Den när man vill krypa ur sitt eget skinn för det kännas som jag har myror i hela kroppen och har svårt att vara stilla eller veta vad jag vill. Jaja, det är säkert borta strax. Sitter säkert inte i så många dagar till, denna gången.

OK idag!

Idag har vi haft problem med Internet igen. Det tar aldrig slut med nätproblem. Datorer i all ära. Det är underbart när det funkar och fruktansvärt när det krånglar.

Behandlingen idag tog under en timme och jag mår bra, knappt ens minsta illamående. Känner inte av att jag fått det idag. Fantastiskt och bara två gånger kvar. Kallelse till CT PET röntgen blir måndag i vecka 38 så i början på oktober hoppas jag få svar på hur jag mår inne i kroppen. Läkaren undersökte mig idag och tror inte att det kan vara metastaser som gör ont på mig och med den minimala chans det kan vara får jag ändå cellgifter under tiden för det så då skulle det inte förändra något i behandlings hänseende menade hon och det låter ju vettigt. Men det hon tror det är att något med muskelfästet. Kanske har jag hostat så hårt att något hände då. Inte för jag kommer ihåg att jag skulle gjort det, men smärtan kom nästan från en stund till en annan så det finns ju anledning att tro att det stämmer. Men ingen extra röntgen denna vecka och jag känner mig nöjd med svaret för jag känner det så pass mycket och att det är som jag "tappar" något vid lungan. Om det stämmer ska det bara självläka och man får se tiden an. Jag tycker detta var bra och håller tummarna för att hon har rätt.

Det blir behandling på måndag!

Jodå, det var som jag trodde. Min läkare har kommit tillbaka från semestern och haft en del att göra och bara tagit för givet att jag såklart ska få behandling på måndag men då med det som jag fick första gången och tappade håret av. Det är klart inte min önskan och mycket snabbt förstod hon det med, så lite av en kompremiss kanske, men det känns i alla fall ok att jag ska få endast ett cellgift dessa tre gånger, nämligen grundgiftet, det som om jag förstår det rätt är så gott som alla får från början, eller så. I alla fall är det det cellgift som själva behandlingen jag fått alltid har byggt på vid samtliga tillfällen. Det har jag inte blivit allergisk mot så jag ska tåla det även om jag kommer få lite likvärdiga biverkningar som det senaste giftet gett mig. Ja, det blir säkkert bra och efter måndag vet jag hur jag kommer reagera. Det är tre gånger och det måste bli fyra veckor så det är bara att stå ut. Sen vill jag aldrig mera ha cellgifter för önskan och hoppet är det sista som överger oss.
Innan min måndagsbehandling ska jag träffa dagjoursläkaren på avdelningen och man ska ta ställning till vad som kan ha drabbat mig med lungan/bröstet. Det blir med tur även en form av röntgen nästa vecka också, med förhoppning att man hittar felet.

Snart ett år sedan operation nummer två.

Självfallet har ingen ringt mig och berättat om vad man tänker med behandling och så på måndag. Jag hade inte heller förväntat mig det. Min läkare ska sluta och har precis kommit tillbaka från semester så jag är säkert långt ner på hennes prioriteringslista. Får jaga dem imorgon och hoppas på tur. Varför är det alltid patienten som jagar läkaren och inte tvärtom? Aktutläkaren lovade att säga till henne att kontakta mig på telefon, men men ... Behöver samtidigt prata med henne om smärtan i lungan/bröstet och fråga vad det kan röra sig om eftersom det inte försvunnit. Känns ändå lite som det kan vara när jag har ansträngt mig för mycket men jag vill klart veta vad det är.
Kom och tänka på att i nästa vecka är det exakt ett år sedan jag gjorde min ändtarmsoperation och blev av med huvudtumören där. Tänk vad tiden går fort, men ändå inte. Känns samtidigt som igår och samtidigt som tio år sedan.

Tankarna maler och maler

Tillbringat en massa tid med att tänka på hur fortsättningen för min behandling kommer bli. Önksar att det inte alltid ska vara så drastiska handlingar. Jag vill absolut inte få cellgift tre gånger för att tappa håret under den tiden, men sedan undrar man klart hur fortsättningen kommer bli om det blir fler omgångar eller inte. Många tankar som snurrar och aldrig något riktigt svar för ingen vet.
Tänkte jag måste nog förtydliga när jag tidigare skrivit att det är bra att äta choklad. Naturligtvis ska det vara nörk och minst 70% kakao. en tanke man kan ha på bra mat är att om man en gång sått ett för så maten har fått växa, då är det också bra mat att äta. Det är lätt att förstå och tänka. En massa knep men det är mycket att tänka på om man vill göra det rätt till 100% vilket man bör göra under tiden man har cancer för att efteråt hålla sig till minst 85%.

Snart har allergin lagt sig helt!

Har fortfarande känningar av den allergiska reaktionen men snart är det säkert helt borta och ur kroppen. Svullnaden har nästan tagit längst tid att bli av med. Händer och fötter är rätt bra mycket större än de brukar vara. Men nu tänkte jag fortsätta med mina förslag jag tagit från boken och en kort sammanfattning om vad som är bra att äta. Men det viktiga är inte att äta en sak utan ofta är det kombinationen tillsammans som gör nytta. Man använder sig av varandra och arbetar i kroppen sida vid sida, kan man säga. Vissa saker fungerar bättre än andra men ett exempel är grönt te, soya och gurkmeja. Rekommenderas starkt, även om komibnationen kan vara lite konstig.  Men här kommer en kost resumé: Grönt te, oliver o olivolja, gurkmeja, curry, ingefära, svamp, bär, kryddor o örter, korsblommiga grönsaker, vitlök, gul lök, schalottenlök, gräslök, grönsaker och frukt med mycket karotenoider, tomater, soja, örter o kryddor, alger, plommon, persikor o nektariner, citrusfrukter, granatäppeljuice, rödvin (max 1 glas/dag), Mörk choklad, D-vitamin (d-3) omega 3, Probiotika och selenrika livsmedel. I denna kost är det inte nödvändigt med kött och ägg utan det lägger man till om man själv vill. Som i kommentar har jag också fått att det ska vara speciellt bra med grapefrukt,  men på netdoctor.com finns mer information om detta. Mycket intressant!
Själv har jag hittat gojibären och lagt till. Gojibör och tranbär är lite speciella de med. Men jag tror att man kan hitta mycket mera än vad jag skrivit här. Sedan ska man göra bra rätter av detta varje dag och för mig som redan innan äter likvärdig kost är det inga problem, men det kan vara en stor omställning för många. Men detta är ett val, ett val man själv måste ta. Jag känner hur bra jag mått de senaste dryga två månaderna sedan jag ändrat till denna kost, så pass bra att jag vill dela med mig av den.

Riktig cancermat!

Eftersom jag gärna vill dela med mig av alla de läsrdomar jag nu dels läst från eh högt stående läkare i USA som beskriver precis samma sak som vi här i Sverige har förmånen att vi kan hyra på biblioteket eller köpa hem till en rimlig summa. Den första vad jag vet som är så omfattande och tar upp så mångla oliaka delar av problematiken. Men vi har själva en rätt att ta det till oss vare sig vi vill eller inte. Jag ska också berätta att jag redan sedan i tonåren har varit intresserad av hälsokost och prövat mång vägar och testat från mässor eller andra ställen. Jag anser inget vara humbug utan att man kan ta en bit här och en bit där så blir det bra. Min fasta övertygelse är för människor som vill gå her eller upp i vikt skatt hålla sig till LCHF om de trivs med det. Det fungaar, man är inte mätt, här finns massor att välja ¨på. MEEN glöm aldrig motionen tillsammans med vilken kostförändring ni än gör. Det är en helhet. VI behöver dem tyvärr sida vid sida. Samma säk gäller om vi vill nändra vår kost till Cancerdiet, vi8 behöver röra på oss ändå efter de förutsättningar vi har, såklart. Men satsa högt så kan hälften bli vunnit. Lovar jag ska lägga upp bilder över hr gott fenna mat kan vara. Jag har nu ätit den i två månader och tycker det blir bättre och bättre och mitt Vetegräs kan jag bara inte vara utan. Det var det första jag ändrade och den har gjort underverk med mig. JAg ska inte ta allt på en gång för det blir för mycket för er, mn en sak vrje dag i framtid. Har ni synpunkter eller tycker jag har fel, maila det gära.  Observer att cancermat kan man inte helt jämföra med nyttig mat även om det klart bara är nyttig. Det är bara ett helt nytt sätt att ta till vara på de matslag som inom laboratirierna kan ha en verklig och bevisad effekt på cancer i en eller annan riktning och ni som vill veta mera bör köpa boke. Där finns alla studier med.
Här är grunden ni ska börja tänka på:

Plocka bort alla: Mjölkprodukter, mjölprukdukter och allt socker. Mjölkprodukter får endast ätas i mindre mäng men EKOLOKISKT (som allt vi pratar om här), Vi mår bäst om vi tar bort mjölet helt, med det finns undantag vi kan äta, det kommer imorgon. Måste ni söta gör det med Agavia eller Stevia, inget annat.

Ingen behandling idag!

Det blev ingen behandling idag. Efter m20 minuter fick sköterskan helt stoppa giftet. Först kräkte jag och läkare tillkallades men vi bestämde att fortsätta när sköterskan ser att jag kliar mig i händerna vilket jag själv inte märkt. Läkaren och jag tycker ändå vi kan fortsätta och att detta är en slump, tror vi ja. Fem minuter senare är det kaos med kliandet och man stoppar genast behandingen. Jag kommer aldrig mera att kunna få just detta cellgift mera. I alla fall var det detta man sa till mig idag att har man fått den reaktionen som jag fick idag tåler man inte det längre. Ny tid är uppsatt till om två veckor men då blir det antagligen med det giftet som jag tappar håret av och det vill jag inte igen. Min ordinarie läkare är på semester och hon ska ta ställning till den nya situationen och förhoppningsvis ringer hon  mig så vi kan diskutera det. Så var det med det, känns lite snopet.

Inget att oroa sig för!

Till slut efter att ha ringt otaliga gånger oh fått besked på att man ska ringa upp mig eftersom de vill att jag ska söka akut och jag först vill veta att det verkligen är nödvändigt får jag tag i en sköterska som lovar prata med en kirurg. Detta gör hon och ringer mig en halvtimme senare (närmare fyra på eftermiddagen. Har tagit mig hela dagen att få svar). Jag får veta att det inte ska vara något fara om det håller sig likadant. Det är bara om den blir missfärgad eller om jag får förstoppning eller något annat revolutionerande skulle hända som jag ska söka akut. Det var en enorm lättnad. Lite orolig, som vanligt, att något allvarligt kunnat hända. Det onda skulle sitta i någon vecka till och jag kan röra mig hur mycket som helst även om det gör ont. Jag drar då en lättnandes suck, även om hon aldrig varit med om detta fenomen tidigare. Men jag brukar komma med orginela saker, så jag är inte förvånad över huvud taget. Idag tog jag mig därför en rejäl promenad och gick min gamla vanliga "power walk" runda på närmare två timmar och det var så underbart att klara av det utan att vara rädd för att något skulle hända. Konditionen fanns hyfsat kvar med tanke på hur mycket jag gått i Barcelona. Nu kan jag koppla av till imorgon då det är dags för cellgiftsgång ett av tre. Som jag kommer räkna ner.

Hemma igen!

Hemma igen sedan i fredags natt. Ett tag sedan jag skrev, men jag har varit lite orolig för mina lungor. Tror inte jag ska behöva vara det mera. Det var nog något tillfälligt för när jag kom hem kändes det bättre. Mindre tryck även om det fortfarande finns där och det kommer det säkert göra ett bra tag till. Harklingarna finns resterna kvar av och blir alltid sämre fram på kvällen men vi får se vad som händer under veckan. Problemet som ytterligare stört lungorna var att jag i söndags irrigerade med för hett vatten vilket har skadat min stomi litegrann. Det har gjort så ont att gå och promenera att det förstörde lite av sista veckan för mig, mest då klart min egen frustration eftersom jag vill gå och komma igång ordentligt vilket jag ju hade gjort och så förstör jag det för mig själv genom att göra en sådan här dum sak. Bara att glömma och hoppas att jag inte skadat något nu. Väntar på svar från sköterskorna som ska prata med läkare om det så fortsättning följer (alltid).