Till slut efter att ha ringt otaliga gånger oh fått besked på att man ska ringa upp mig eftersom de vill att jag ska söka akut och jag först vill veta att det verkligen är nödvändigt får jag tag i en sköterska som lovar prata med en kirurg. Detta gör hon och ringer mig en halvtimme senare (närmare fyra på eftermiddagen. Har tagit mig hela dagen att få svar). Jag får veta att det inte ska vara något fara om det håller sig likadant. Det är bara om den blir missfärgad eller om jag får förstoppning eller något annat revolutionerande skulle hända som jag ska söka akut. Det var en enorm lättnad. Lite orolig, som vanligt, att något allvarligt kunnat hända. Det onda skulle sitta i någon vecka till och jag kan röra mig hur mycket som helst även om det gör ont. Jag drar då en lättnandes suck, även om hon aldrig varit med om detta fenomen tidigare. Men jag brukar komma med orginela saker, så jag är inte förvånad över huvud taget. Idag tog jag mig därför en rejäl promenad och gick min gamla vanliga "power walk" runda på närmare två timmar och det var så underbart att klara av det utan att vara rädd för att något skulle hända. Konditionen fanns hyfsat kvar med tanke på hur mycket jag gått i Barcelona. Nu kan jag koppla av till imorgon då det är dags för cellgiftsgång ett av tre. Som jag kommer räkna ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar