Massor med småsaker att få gjort just nu. Men det är inte det jobbiga att det skall göras utan att komma ihåg att det skall göras. Jag har problem med att få gjort saker. Jag gör av med allt numera. Jag tar ett papper och glömmer på två sekunder var jag lagt det. Men jag blev helt chokad när jag skulle ta fram mitt nybeställda bankkort. Det fanns ingenstans. Det var bara borta. Jag visste var det skulle finnas men där gapade det bara tomt. En timme senare hittade jag alla papper med kortet i min säng. Selma hade fått tag på det och börjat inspektera innehållet i kuvertet och fått fram alla papper. Nu vet jag i alla fall varför saker och ting bara spårlöst går upp i rök.

Söndag imorgon, Alla hjärtans dag på måndag och sedan reser jag. Ibland kommer riktigt nervösa bilder upp i mitt huvud men fölrsöker slå bort det med en gång. Jag måste se förbi och tänka på den 24 istället, när alla mina barn kommer ner till mig och ska hjälpa mig när jag skall börja klara mig själv. Det är jag egentligen inte nervös för. Jag har aldrig varit med om en så stor operation tidigare men jag tror åndå att jag är i så pass bra kondition att jag skall klara av att ganska snart komma igång. Men som sagt jag vet ju inte något om den saken och det är jag enormt tacksam för, för då kanske jag inte vågat gå igenom den. Men det är klart att det skall gå bra, eller hur? Trots att jag fått cellgifter under en lång tid nu så har uppehållet de senaste veckorna fått mig att orka gå mera och vara ute i den friska luften och det tror jag stärker mig.

Var och såg The Kings speach idag men min väninna Nelly. Den kan jag verkligen rekommendera. Annorlunda, sann och värd att se. Inget våld eller så i den, vilket väl idag är unikt. Det är en drama film som är smårolig men mycket förnuftiga undermeningar.

TACK för en härligt, solig dag!