Fick en ny offert från Paris som var 25 000:- dyrare än vad professorn sagt till mig för en vecka sedan. Känner mig faktiskt lite lurad. Känns lite konstigt att man utan förvarning sådär bara ska köpslå med ens liv. Pengar skall ju inte ha någon betydelse när man pratat om överlevnad. Men det är klart det har. Klart att en vanlig medborgare i Sverige inte hur som helst kan skaffa fram dessa pengarna. Hoppas bara att jag får det betalt och att det inte skall komma så långt som till en massa överklaganden.
Dessutom fick jag information till hälften hur jag skulle betala pengarna till rätt mottagare, dvs sjukhuset. Det var tur att jag bett om hjälp tidigare och att jag där fått rätt och all information. Det var ett mail som är bara fanns information om vad jag skulle betala och halva infon om bankuppgifter, men tre dagar tog det att skriva. Hon måste gjort detta flera gånger tidigare...
Nu är det inte så många dagar kvar till jag reser och det börjar kännas lite nervöst. Så många saker som skall göras innan jag åker och jag vet ju inte helt säkert när jag kommer tillbaka men jag har en aning. Det är betala räkningar (som ännu inte kommit och måste ringas till företagen), registrera ansäkningar till gymnasieskolan för Marcus, handla hundmat, lämna igen låneböcker, parkera bilen hos någon som kan hjälpa mig med tillsyn, lämna komplettering till bidragsansökan, hämta ny pianobok, växla pengar, komma ihåg att lämna passen till barnen och allt de behöver som mindre resväska osv, sätta upp tvättid till Erika, vattna blommor och instruera Erika hur hon skall göra innan hon åker ner till mig, boka biljetter, boka hotellrum, ge Emelie info om vart hon kan ringa till sjukhuset, köpa mat till Erika, ringa Marcus lärare och be honom ledigt bl a när han skall på "try out" till basketgymnasiet, tänka till vad som är bra att ta med mig till Paris utan att ta med för mycket som böcker, musik och annat tidsfördriv, komma ihåg att inte glömma något och skriva upp allt som ploppar upp som jag inte får glömma. Men det jag glömmer det glömmer jag och så får jag väl hitta ett sätt att lösa det på. Mobilräkningen för denna månad lär väl bli något dyrare kan jag tro,
TACK för att jag börjat lära mig acceptera att jag inte kan göra allt själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar