Panik i bygget.

Var ute i det soliga men blåsiga vädret idag. Det ger mig lite kalla kårar att höra vinden yla kring husväggarna. Vet inte varför men jag får en obehaglig känsla av det.Har alltid fått det sedan jag var liten. Tror jag känner  hur maktfullt vädrets nycker är. Vi har inte mycket att sätta emot när moder natur säger sitt.

Idag fick Erika höra att hon kanske ska åka till  Sydney redan i början av februari. Nu får jag nästan panik. Det är om tre veckor redan. Vi var inte inställda på så tidigt. Vi räkna med början på mars. Jo, det är bara en månads skillnad men mentalt gör det mycket. Men klart hon ska resa men oj, så mycket där är att göra innan. Körkort ska bli klart, internationellt körkort ordnas, visum anskaffas, passet måste förnyas, kläder ska packas gånger två. Vi får ta lite i resväskan hon ska ha med sig och sedan göra ett paket av vinterkläderna och skicka ner så hon har det i april. Ja, detta och lite till. Så fruktansvärt tyst det kommer bli utan henne och så jag kommer sakna mina "små" flickor som nu är "stora".