Fy, vad grått och trist det är med snöblask ute. Det har varit en riktigt mörk vecka och det känns verkligen på humöret. Jag vill ha ljus, ljus och mera ljus. Det är som det aldrig var dag. Mörkt när vi vaknar, grått under några timmar och sen är kvällen här med sitt mörker. Nu vill vi har vår. Hade vi åtminstone haft snö som legat hade det kunnat skina upp dagen lite och mörkret känns av mindre. Men klart, inte ska jag längta fram dagarna, för snart försvinner nästa barn och henne vet jag absolut inte när jag kommer få se nästa gång. Kanske, med tur, kan jag hälsa på henne efter ett halvår, men det får framtiden utvisa. Ett år låter idag som ett helt liv att inte få se henne. Så tyst, så tyst och dystert det kommer kännas när hon också åker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar