Upp-och-ner dagar

Ja, nu är behandling avklarad och röntgen gjord. Resultatet skall med tur delges mig på tisdag, vi får se om det blir så. Träffde min läkare när jag var på sjukhuset och berättade att jag hade sen röntgen, men hon lovade ringa efter svar. Annars är besöket inte mycket mening med.
Dagarn har varit väldigt skiftande. Som igår var jag nästan helt borta. Hade ont i magen och var så trött att jag knappt orkade sitta uppe. Idag är det bättre men en lurande huvudvärk som inte slagit ut men ligger där och talar om att jag inte ska vara allt för glad ännu. Men en en och en halvtimmes promenad har jag ändå klarat av och det känns bra för luft och motion är ofta bäsa medicinen mot behandlingarna. Känns som man går bort lite av gifterna, eller svettas ut dem. Igår gjorde regnet att det bara blev korta rundor men idag finns inget att klaga över och nu ska jag ut mera.

Utan allt det ekekriska i flera dagar!

Har i flera dagar varit utan
 TV, telefon eller Internet. Och så off man blir och det tar ett tag innan man märker hur skönt det verkigen är. Ringde klart Telia och de skickde mig en ny swift eller vad det heter, men nu är jag tillbaka och tur är det så jag kan se Fotbollen och skriva på min blogg.
Två dagar på sjukhuset med fjärde gångens giftbehandling. Igår var jag helt färdig men känner mig ok idag. Hoppas det ska hålla i sig. Nu blir det ett tags uppehåll och den tredje juli blir det mer bestämt till när då eftersomn jag ska träffa läkaren då. Jag ska röntga mig imorgon. Hoppas innerligt att allt ska se bra ut och att man fortsätter prata operation till hösten. Även om jag helst klart önskar att metastaserna ska ha försvunnit allihopa. Nu är det bara att njuta av Barcelona och inte tänka på allt elände och hoppas att biverkningarna ska kännas bättre i värmen. I alla fall luftombytet för även om jag tycker vi har det ok här i Malmö med vädret kan jag inte tycka att det är någon direkt värme. Men ett fästingår är det för jag har ploicket en mass fästningar från selma den senaste tiden. Men tyvärr med den tjocka päls hon har är det inte alltid så lätt att hitta dem.

Min stomi och jag

Min stomi och jag är inte riktigt alls på samma våglängd längre. Sedan mina sista operationer har någto hänt och det fungerar inte alls som tidigare. Jag har massvis med luft i tarmsystemet ända upp till hakan och luften måste ta vägen någon stans. Fick inget bra svar från min läkare vad jag ska göra med det men jag är synnerligen trött på det. Ett tag hjälpte det om jag irrigerade men nu kvittar det totalt vad jag gör. Luften måste ut och tar ju klart med sig en massa på vägen och låter inte så kul. Ibland blir det som jag nästan hellre är hemma än att jag får skämmas när jag går bort eller bara in i en affär. Hoppas hon kan hitta en lösning till mig för jag ska träffa henne den 3 juli. Annars kan det bli mycket pinsamma situationer i Barcelona!

Så mycket god mat under midsommar!

Det är verkligen inte lätt att äta helt hundra procentigt rätt med basisk mat i synnerhet inte när det som till midsommar bjuds på en massa gott. Jag har gjort så gott jag känt att det gott och jag har nog klarat det till kanske sjuttiofem procent de sista två dagarna. Det får jag vara nöjd med och det är jag egentligen. Man måste få unna sig lite extra men det är dags att bli tuffare nu. Nog känns det i magen och jag själv blir uppsvullen. Vilket jag inte riktigt förstår varför det hör samman men så är det. Socker vet jag klart att det gör att vi svullnar men om det är hela sanningen har jag inte helt klart för mig. Nu ska jag skärpa till mig igen och se till att det blir bara anticancermat i synnerhet som det blir en behandlingsvecka framför mig. Och efter det är det dags att packa för Barcelona som just nu har en verklig värmebölja som verkar vara ända till vi kommer, även om det säkert bara kommer gå ner en fyra fem grader och ändå hålla sig över 25 grader i skuggan. Men nu går jag händelserna i förväg.

Ryggvärken borta!

Ska berätta något positivt till allt det negativa jag skriver. Tidigare, innan min sista operation, hade jag väldifgt on i vänstra sidan i ryggen. När jag var ute och gick kändes det mer än någonsin och ibland var det riktigt svår värk. Jag frågade min läkare om det kunde bero på en metastas, vilket hon bestämt förnekade. Det fanns ingen möjlighet att det skulle kunna vara någon som tryckte så. Nu kan jag bekräfta att jag inte sedan den andra lungopertionen känt något i ryggen. Har tänkt på det flera gånger när jag varit ute och gått men nu har det gått så pass lång tid så jag nog vågar säga att det var en metastas som gjorde ont. Det är i alla fall borta nu och det känns så mycket bättre med promenaderna. Fantastiskt, tycker jag!

Power walk!

Efter min power walk i fredags blev hela kroppen trött och jag vet inte riktigt vad som hände. Trötthet är ju klart inte så farligt men nog så irriterande när man inte orkar med vanliga dagar. Kanske går jag för mycket, om man nu kan göra det. Det är i alla fall skönt att röra ordentligt på sig och det känns bättre trots tröttheten i hjärnan. Nu gick jag en och en halv timme så snabbt jag orkade i fem dagar förra veckan och jag ska fortsätta så länge det funkar. Nästa vecka dags för behandling och det känns så skönt att ha en vecka till utan gifterna. Och vilken tur att vi har all fotboll att titta på. Det ger ju anledning till vila utan att någon tycker man är "lat".

Vetegräspulver!

Måste säga att jag tycker det är extra skönt med ett längre uppehåll med cellgiftrna för alla biverkningar som stickningar i fötter och händer, rinnnde ögon och en kran till näsa är tillräckligt jobbiga ändå. Men jag har hittat Vetegräspulver som jag tror kan vara poisitivt för mig. Det som hände med en gång, eller efter några dagar var att jag sover mycket bättre och har blivit av med huvudvärken. Två av de jobbigaste biverkningarna. Om det beror på vetegräset eller inbillning spelar ingen roll för mig. Jag är helt nöjd som det är. Det man säger om gräset är att det har en stor positiv påverkan på cellgifterna och därmed skulle det få större effekt. Vi får väl se, men helt klart är det ett livsmedel och kan inte skada på något sätt och inte heller påverka negativt. Så jag ska se efter någon månad om hur det fungerar då. Det kan aldrig skada att prova.

Glad för det lilla!

Känns fortfarande lite konstigt att det inte blev någon behandling denna vecka: Ny tid är tisdag efter midsommar och det blir alltså bara fyra behandlingar innan jag åker till Barcelona. Men röntgen ska göras innan och jag ska träffa min läkare efter det så jag får veta så behandlingen fungerat annars blir det skiftning när jag kommer tillbaka. Nervöst som vanligt men det är bara att hoppas.
Man ska vara glad för det lilla och det som slagit mig den sista veckan är att jag haft otrolig tur varje gång jag och Selma gjort våra långpromenader. Sol varje gång och om den inte lyst från början har den kommit fram ganska fort. Och det har varit så ljuvligt. Men det kan man kanske inte kalla att man är glad för det lilla, det ha kännts stort när vi varit ute. För varje promenad har det kommit upp mer och mer skrot från lungorna. Hoppas det snart tar slut för min kapacitet att hosta upp det sista är begtränsad och det blir lite jobbigt. Jasg är ju fortfrande rädd att det kan bli lunginflammation.

Inställd behandling!

Känns lite snopet men ändå om jag ska vara ärlig rätt skönt. Halv åtta nu ikväll ringde en sköterska från onkologen och frågade hur jag mådde. Mina blodvärden är helt klart dåliga och jag kan inte få behandling denna vecka. Alltså ska jag hålla koll på att jag inte börjar blöda. Men jag måste säga att jag blev förvånad för jag känner mig inte dålig och de sista dagarna har jag ändå haft bra med energi. Men som hon sa, det är nog kroppen som kommer ihåg allt från gångna tider. Men lite andrum mellan behandling tre och fyra blir det. Det tråkiga är ju att det barqa blir fyra behandlingar innan uppehållet och det kanske är lite för lite.

Fullständigt knäckande!

Det är inget lätt EU system vi fått här i Sverige vad gäller sjukvården. När man som svensk kommer till utlandet förutsätter det att vi först kan betala för oss själva och har vi sen tur får vi tillbaka från Försäkringskassan. Kommer man från andra EU länder har alla med sig den blankett som hela EU är förmodade att använda. Den visas upp  vid inskrivningen. Kan tänka mig att man snart tröttnar på att ta emot oss svenskar som inte får med oss denna blankett. I fredags fick jag ett besked från Freiburg att man helt plötsligt inte hade mer pengar på mitt konto till min förvåning eftersom jag visste där skulle vara en hel del. Det visade sig att han som hjälpt mig hela tiden var borta några dagar och lämna över till en annan som inte tyckte jag behövde några fakturor. När jag så fick dem tillsända på mail visade det sig att om jag räknar med alla jag fått och dem hon (inte)skickade har jag fortfarande pengar kvar. Nu har jag fått koppla in en sekreterare som jag vet är duktig på detta, men inte med själva ekonomin. Inte lätt att sköta detta på distans och än mindre att veta vad man ska göra. Hoppas på svar på måndag, för det är ett enda kaos just nu. Och mellanskillnaden de pratar om är stor och inga orginalfakturor har kommit mig till del. Nu tror jag inte de lurar mig, jag tror bara inte de har denna kollen, det är egentligen inte deras jobb och när de då sätter in extra pesonal som ska ta över är det nog lätt att det blir fel. Nästa steg är att skriva till deras chef på ekonomin och sen vet jag inte. Jobb jag inte orkar med och det tar enormt på alla mina krafter. Som sagt för att vara sjuk måste man var bra frisk för att klara av det. Hur kan man anse att vi ska göra allt dett jobb själva, det är vare sig lätt eller snabbt. Enormt mycket tid som jag måste lägga på detta och visst lär jag mig en hel del, kunskap jag gärna varit utan. Till råga på allt är det behandlingsvecka som klart inte gör denna sak enklare eftersom jag har svårt att tänka klart för huvudvärken de första dagarna. Fullständigt knäckande!

Sommarvärme kom tillbaka!

Det känns numera som jag drabbats av narkolepsi, kanske är det en av Läkemedelsföretaget Roches biverkningar. Det var ju mest cancermedicin som var drabbade vad detta nu innebär. Hoppas att sommarvärmen snart kommer tillbaka så kommer nog lite mer energi också tillbaka. En annan sak som är tillbaka är alla blåsor i munnen och flera dagar på raken nu har jag tänk köpa Vichyvatten och lika självklart har jag kommit hem utan det. Det är det enda som hjälper vad jag hittat hitills så jag lär ha dem kvar tills jag kommer ihåg att köpa hem en back.

Powerwalk

Kroppen börjar anpassa sig igen. Vi är fantastiska trots allt. Denna gången tror jag att det var fyra riktigt dåliga dagar sen vände illamående och jag mår ändå hyfsat med småbiverkningar som jag står ut med. Har börjat gå på allvar igen. Har inte alls varit lätt att ta med Selma på mina powerpromenader, till min stora besvikelse. I måndags och tisdags gick jag först själv och sedan fick jag ta ut henne, det blev förvisso en massa gång, men lite väl mycket att gå en tre fyra timmar varje dag. Det mäktade inte kroppen med så igår fick bli en mera vilidag med en timmes utegång. Idag pröva jag igen med henne och till min förvåning gick hon med utan protester. Kanske har hon förstått att hon annars får stanna hemma. Tror tom att hon njöt av det igen. Precis som hon gjorde innan mina tysklandsoperationer. Vi får se hur det går imorgon men jag är bestämd på att fem gånger en timme varje vecka ska jag powegå. Det behöver min kropp för att komma tillbaka. Jag får tvinga mig även under behandlings veckorna att ändå gå så mycket jag klarar. Får se om det håller nästa vecka, kan ju inte lova men jag kan lova att försöka så hård det går.

En stor stjärna har lämnat oss!

Det är med tungt hjärta jag idag läser om Kjell Broberg, min stora förebild och mentor. Den största fightern av alla som alltid delade med sig av allt han kunde och visste. Utan honom hade jag mest troligt inte levt idag.
http://tarmcancer.blogspot.se/

Alla mina tankar går till hans familj.
Kjell, Vila i frid!

Så var det med njurarna!

Har helt glömt bort att berätta vad man sa om mina njurar. Tänk, hur kan jag glömma det efter att ha gjort tre extra röntgen för att man gjort ena eller andra missen i tillfrågningarna för att kunna få ett svar. Mycket fascinerande, må jag säga. Men svaret är samma som jag fick av min läkares kollega första gången. Det är fel på vänstra njuren men det är inga metastaser. Problemet har uppstått efter min ändtarmsoperation och det är också bekräftat. Jag sa ju själv att det var när jag kom hem från sjukhuset efter den operationen att något inte stämde men jag tänkte det kommer nog att rätta till sig. Nåja, det var ju bästa svaret men att det skulle behövas tre extra gånger med röntgen har jag svårt att acceptera. Det är ju inte helt riskfritt och dessutom hade man mycket väl kunnat göra en eftergranskning istället för att kosta på min ytterligare en omgång strålar. Men nu vet vi detta med!

Var tog våren vägen

Var tog våren vägen. Nästan så vinterjackan åker fram igen. Vantar och sjal är ett måste annars kan jag inte hålla i Selmas koppel utan att fingrarna blir förstörda. Kom tillbaka nu snälla värme, det behöver vi alla.
Som det är nu springer vi ut mellan alla regnskurar och jag vill promenera, men det finns inte skuggan till chans att jag kan göra det mer än en kvart åt gången. Nä är jag inne på femte dagen från behandlingen och jag är så enormt trött och har vad jag förr skulle kallas för spänningshuvudvärk. Kanske de är det också. Svårt att koppla av med alla mediciner man får i sig, men ofta försvinner det lite mera om man bara kan vara ute vilket ju inte är perfekt just nu. Men jag hoppas på morgondagen.