Powerwalk

Kroppen börjar anpassa sig igen. Vi är fantastiska trots allt. Denna gången tror jag att det var fyra riktigt dåliga dagar sen vände illamående och jag mår ändå hyfsat med småbiverkningar som jag står ut med. Har börjat gå på allvar igen. Har inte alls varit lätt att ta med Selma på mina powerpromenader, till min stora besvikelse. I måndags och tisdags gick jag först själv och sedan fick jag ta ut henne, det blev förvisso en massa gång, men lite väl mycket att gå en tre fyra timmar varje dag. Det mäktade inte kroppen med så igår fick bli en mera vilidag med en timmes utegång. Idag pröva jag igen med henne och till min förvåning gick hon med utan protester. Kanske har hon förstått att hon annars får stanna hemma. Tror tom att hon njöt av det igen. Precis som hon gjorde innan mina tysklandsoperationer. Vi får se hur det går imorgon men jag är bestämd på att fem gånger en timme varje vecka ska jag powegå. Det behöver min kropp för att komma tillbaka. Jag får tvinga mig även under behandlings veckorna att ändå gå så mycket jag klarar. Får se om det håller nästa vecka, kan ju inte lova men jag kan lova att försöka så hård det går.