Idag måste jag berätta två saker som inte alls har med min cancer att göra men som berörde mig idag.
För första gången i mitt liv har jag sett en bil bli borttransporterad på bärgningsbil trots att ägaren står bredvid bilen. Orsaken är att han hade vinterdäcken på sin bil. En stackars ung kille i tjugoårs åldern. Det hjälpte inte hur mycket han än försökte tala om att han var på väg att byta dem imorgon. Bilen blev bortforslad.
Inte trodde jag man körde omkring och kollade detta på var och varannan bil, men något måste väckt deras intresse för just denna sportreklambil. I vilket fall som helst tror jag aldrig att killen någonsin mera kommer glömma byta i tid i fortsättningen, för det lär bli ett dyrt kalas för honom.
I en annan cyklingstur idag möte jag en hop med kineser. De är bara så underbara vare sig de är ensamma eller i grupp. Kameran finns alltid på magen. Och att höra Oh, my gud...klick! är mer vanligt än ovanligt. Jag väntade på att det skulle bli grönt ljus. Det gjorde halva kinesskaran också, några trotsade ändå våra lagar och gick över mot rött ljus. De har antagligen hört eller sett att det är brukligt i Sverige. Men hur det än var så lyckades fyra av dem få en fem, sex bilar att vara tvungna att stanna för grönt ljus när de trotsade vår lag.
Den sista skaran som troget väntade på grönt stod och fotade allt i omgivningen. Priset var nog ändå när en man fotade dosan man trycker på för att få grönt ljus som fotgängare. Undrar vad han kommer göra med den när han kommer hem. Visa den för släkt och vänner, kanske tom sitt jobb. Fast jag kunde ändå inte låta blir att småskratta för jag tycker det är charmigt med allt deras fotande.
För första gången i mitt liv har jag sett en bil bli borttransporterad på bärgningsbil trots att ägaren står bredvid bilen. Orsaken är att han hade vinterdäcken på sin bil. En stackars ung kille i tjugoårs åldern. Det hjälpte inte hur mycket han än försökte tala om att han var på väg att byta dem imorgon. Bilen blev bortforslad.
Inte trodde jag man körde omkring och kollade detta på var och varannan bil, men något måste väckt deras intresse för just denna sportreklambil. I vilket fall som helst tror jag aldrig att killen någonsin mera kommer glömma byta i tid i fortsättningen, för det lär bli ett dyrt kalas för honom.
I en annan cyklingstur idag möte jag en hop med kineser. De är bara så underbara vare sig de är ensamma eller i grupp. Kameran finns alltid på magen. Och att höra Oh, my gud...klick! är mer vanligt än ovanligt. Jag väntade på att det skulle bli grönt ljus. Det gjorde halva kinesskaran också, några trotsade ändå våra lagar och gick över mot rött ljus. De har antagligen hört eller sett att det är brukligt i Sverige. Men hur det än var så lyckades fyra av dem få en fem, sex bilar att vara tvungna att stanna för grönt ljus när de trotsade vår lag.
Den sista skaran som troget väntade på grönt stod och fotade allt i omgivningen. Priset var nog ändå när en man fotade dosan man trycker på för att få grönt ljus som fotgängare. Undrar vad han kommer göra med den när han kommer hem. Visa den för släkt och vänner, kanske tom sitt jobb. Fast jag kunde ändå inte låta blir att småskratta för jag tycker det är charmigt med allt deras fotande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar