Vänta en vecka till!

Ibland går bara dagarna och jag är inte riktigt klar över vad jag gjort, men det är säkert bra det med. Ibland känns det ändå konstigt att en dag bara försvunnit. Som en dag i ens liv bara kommit och gått och inte har något liv eller mening. Jag gissar att det inte är något annorlunda med det men det känns bara fel med tanke på att man aldrig vet hur länge vi får leva. Man borde ta till vara på att en dag är en dag i vårt liv.

I fredags kom då kallelsen till onkologen som inte blev vecka 20 utan 21 även om det blir på måndagen. Men hur det än är ville jag ha det en vecka tidigare. Han jobbar bara i Malmö på måndagar och tisdagar och  jag tycker faktiskt att de skuffa undan mig förra gången också. Nu ska jag alltså vänta två veckor till fast jag var övertygad om att det var max en vecka till. Alltid samma sak. Undrar om man ens bryr sig om hur patienterna tänker och att vi alla, inte bara jag blir sämre av denna behandling de ger oss med väntan, väntan och åter väntan. Trots allt sa vi sist att jag skulle få en tid vecka 19 men för säkerhetens skull, för att man verkligen ska hinna kolla med Lund och ta upp det på ett torsdagsmöte får det bli vecka 20 med återbesök. Ja, snart ska vi vara glada att vi överhuvud taget får träffa våra läkare. Kanske gör man indragningar även på ordinarie läkarbesök.