Jaha, julafton förflöt lugnt och fridfullt och blev riktigt trivsam. Tyvärr blev inte juldagen lika bra. Både jag och Emelie får med en minuts mellanrum klart för oss att vi båda har maginfluensa. Det gick inte att skylla på för mycket grönkål eller annan felaktig mat. Det är/ var helt klart en äkta maginfluensa. I ett dygn ligger hon och jag och tycker synd om varandra och undrar när ska det sluta. Det är det värsta jag vet att ha denna åkoma och det blir inte bättre av att det känns som tarmarna vilket ögonblick som helst ska följa med upp.
Idag är första dagen vi kan vara annat än sängliggande. Men inte för längre stunder. Kan lova att det blivit en massa TV tittande för vår del, eller i alla fall slötittande på det ena efter det andra konstiga program. Men å andra sidan har vi somnat ifån en hel del bra program också.
Behandlingen igår fick ställas in. Både för att jag inte hade klarat av att ta mig dit och för smittorisken för andra patienter. Nu har jag fått tid en annan dag jag helst sluppit och bara velat vara klar på. Inte lönt längre att tänka hur jag velat ha det utan nu är det bara att gilla läget och göra det som måste göras. Samma tid som min sista behandling blir ska jag med min dotter till läkaren. Visst är hon stor nog att klara det själv, men det känns fortfarande bättre att vara med så inget blir glömt. Dessutom vill jag vara i Lund samtidigt.
Men det framför allt positiva har varit att få umgås så nära med Emelie. Vi konstaterade att detta var första gången i hennes liv vi två varit sjuka samtidigt. Mitt immun försvar har nog aldrig varit så dåligt som det är nu. Sen har jag inte kunnat gå ut med hunden så det har Marcus fått göra och gissa om hon längtar efter en långpromenad. Antagligen lika mycket som jag längtar efter att få röra på mig igen.
En annan fördel kan ju klart vara att vi inte hann äta en massa godsaker, fast å andra sidan har vi dem kvar och någon kommer ju äta dem i fortsättningen och jag gissar på att det blir vi själva.
Idag är första dagen vi kan vara annat än sängliggande. Men inte för längre stunder. Kan lova att det blivit en massa TV tittande för vår del, eller i alla fall slötittande på det ena efter det andra konstiga program. Men å andra sidan har vi somnat ifån en hel del bra program också.
Behandlingen igår fick ställas in. Både för att jag inte hade klarat av att ta mig dit och för smittorisken för andra patienter. Nu har jag fått tid en annan dag jag helst sluppit och bara velat vara klar på. Inte lönt längre att tänka hur jag velat ha det utan nu är det bara att gilla läget och göra det som måste göras. Samma tid som min sista behandling blir ska jag med min dotter till läkaren. Visst är hon stor nog att klara det själv, men det känns fortfarande bättre att vara med så inget blir glömt. Dessutom vill jag vara i Lund samtidigt.
Men det framför allt positiva har varit att få umgås så nära med Emelie. Vi konstaterade att detta var första gången i hennes liv vi två varit sjuka samtidigt. Mitt immun försvar har nog aldrig varit så dåligt som det är nu. Sen har jag inte kunnat gå ut med hunden så det har Marcus fått göra och gissa om hon längtar efter en långpromenad. Antagligen lika mycket som jag längtar efter att få röra på mig igen.
En annan fördel kan ju klart vara att vi inte hann äta en massa godsaker, fast å andra sidan har vi dem kvar och någon kommer ju äta dem i fortsättningen och jag gissar på att det blir vi själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar