Kort om mina senaste år.



torsdag 6 december 2012

Strålbehandlingsoro!

Konstigt, men jag känner nästan mer oro inför att bli strålbehandlad än jag känt tidigare inför en operation. Rimligtvis borde det vara tvärtom men bara tanken på att bli strålad får det att kännas som om jag blir radioaktiv och kroppen inifrån blir förstörd. Jag vet att det inte är så men vad sunda förnuftet säger är en sak och vad man känner en helt annan. Jag bör vara glad istället att man gör allting för att jag ska kunna gå vidare och bli av med metastaserna. Själva tiden jag kommer tillbringa på sjukhuset är säkert inte mer än någon timme förutom på fredagen då jag ska träffa en läkare också. Jag tror det var så man sa, eller så är det sista fredagen. I vilket fall kommer själva behandlingen gå fort smärtfritt, säger man. Alltså inget att vara rädd för. 

2 kommentarer:

  1. Hej Karin,

    jag tycker inte Du behöver vara så orolig. Den här typen av precisionsstrålbehandling har ursprungligen utvecklats för att behandla hjärntumörer, där det var oerhört viktigt att man inte skadade vävnaden runt omkring tumören. Nu används samma metod för levern och även för lungorna. Det blir mycket strålning precis in i Dina metastaser medan den friska delen av Din lever förskonas. Så Du blir långt ifrån "radioaktiv och kroppen inifrån blir förstörd" som Du skriver. Det är bara Dina fiender, de små metastaserna, som blir beskjutna så att den friska delen av Din lever kan få mera styrka. Var glad att metastaserna ligger på sådana ställen och ser ut på ett sådant sätt att den här skonsamma metoden kan användas! - Har läkarna berättat för Dig hur de kompenserar för Din andning och de därmed förknippade kroppsrörelserna under precisionsbehandlingen? Ofta sätter man in en guldspiral i kroppen som tillsammans med läkarnas utrustning kompenserar för dessa rörelser. Men om Du inte vet hur de gör hos Dig fråga gärna när Du kommer dit!
    Jag håller tummarna för att tumörerna ger sig!
    Hälsningar
    Tanja

    SvaraRadera
  2. Tack, jo jag är egentligen oerhört tacksam att man kan göra något över huvud taget.
    Med andningen vet jag inte riktigt, jag får ett bälte de spänner över magen så allt ska ligga still men de har inte sagt något annat om andningen. Jag frågar när det blir dags.
    karin

    SvaraRadera