Ibland är jag så feg. Har velat fråga läkaren flera gånger om mitt hostande och harklande men så har jag min förra läkares ord med mig som menade på att lungoperationerna kunde hon inte stå bakom. Det gjorde att jag inte velat fråga för mycket om lungorna. Vill ju inte ha mera negativa svar. Men det var inga konstigheter när jag frågade om detta igår. Han undrade bara om jag kankse inte var eller är förkyld. Det har jag inte varit, tack och lov. Obehaget har jag dock haft sedan jag kom tillbaka från Freiburg. Därför har det hela tiden känts som det hör samman med operationerna. Så klart har jag varit orolig. Men efter det positiva beskedet jag fick igår fattade jag mod till mig och frågade om det kunde finnas någon bra förklaring. Jag fick utskrivet pulmicort och redan efter första dosen kändes det bättre. Han fick det till inflammation och att jag skulle testa två veckor med detta och se vad som händer. Så skönt det var att det hjälpte. Idag på min långpromenad kändes det som jag fått nya lungor. Det är så lätt att andas nu. Nu förstår jag hur barnen känner sig som har astma och behöver sin medicin också. Så mycket härlig frisk luft var det länge sedan mina lungor fått på en och samma gång. Får hoppas att de inte fick en chock idag. Det blev en extra bonus för jag hade inte räknat med att det påverkade mig så mycket. Tänk så dum jag varit som inte frågat om detta tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar