Ibland ska man vara tyst

När man inte har något att säga ska man vara tyst. Det har jag fått lära mig. Tyvärr brukar jag alltid bryta mot den regeln. Alla möjliga kontakter tagna med en den ena och den andra och jag väntar besked och hoppas att det ska var goda nyheter. Allt tar sin tid och att skynda på folk verkar vara omöjligt. Från Tyskland kommer mail fast det är mest nya frågor men det ser inte helt mörkt ut annat än på det ekonomiska planet. Jag säger det igen, hur kan man tycka att en sjukdom här i Sverige skall vara beoende av om man har pengar eller inte. Trodde det var det vi betalade dyra skatter till. Det ska vara som en form av försäkring. Varför ska jag betala om jag sedan inte kan få något tillbaka när jag behöver det? Då vill jag sluta betala också. Kan man göra avdrag för den biten i protest?