Kort om mina senaste år.



tisdag 8 november 2011

Vad händer nu då?

Jo, det var ba att få träffa onkologen idag. Jag är glad att jag kunde få en tid med en gång. Lite svar på mina frågor har jag fått, även om de är lite difussa svar. Inte för att hon inte ville svara mig utan för att det är svårt att svara med ett och säkert svar. Men den behandling man vill ge är ingen just nu och när metastaserna börjar växa mera så blir det cellgifter. Så är tanken här. Dessutom hoppas man att det skall komma nya mirakelkurer under tiden. Jodå, hoppet är det sista som överger en. Men det konstiga är att jag är så glad att jag just nu inte tvunget måste få behandling. Jag hatar det nämligen, bara tanken på att gå in på avdelningen i vetskap att det är för att få gifter får det att vända sig i magen på mig. Men visst är det tur att det finns där om något går fel.
CD skivorna får jag om jag har tur imorgon!!!

1 kommentar:

  1. Ibland får man stånga sig blodig för att få rätt, men nu gick det ändå ganska smidigt, med tanke på dina CD. Sen hoppas jag innerligt att metastaserna i lungan försvinner, under har ju hänt förr, eller åtminstone växer mycket, mycket sakta.
    Stor kram fr Karin

    SvaraRadera