Nog med klagandet nu!

Som jag klagar just nu. Får kanske skärpa till mig så här kommer ett positivt inslag istället.

Emelie, Marcus, Fanny och Karin

Emelie och Fanny

Emelie och Marcus

Emelie och Fanny

Karin

Marcus

Karin, Erika och Fanny

Här är bilder på oss alla när vi lämnade Emelie i Barcelona första gången med hennes syster Erika, bror Marcus och bästis Fanny och så jag då. Tapas, glass och shoppingrunda!

Karin, Emelie och Marcus

För fyra år sedan tog vi min äldsta dotters pick och pack och följde med henne till Barcelona för att installera henne i skolans/områdets/språkets sfärer. Den lägenhet vi hyrt från början till henne var ett skräckexemplar på vad man inte vill ha så vi fick börja dagarna med att söka efter ett nytt rum att hyra. Allt ordnade sig till slut som det mesta brukar göra och tio dagar försvann snabbt. Med tårar i ögonen lämnade vi henne kvar. Det tog många månader innan jag kunde acceptera vad vi gjort. Mycket för förvirrande och mycket hade glömts lära ut här hemma på plats. Som det här med tvätten. Men vi fixade det via skype (vad hade vi gjort utan den). Plagg efter plagg gick vi igenom på skype och jag tror inte hon misslyckades i alla fall inte vid dessa tillfällen och hon är en smart tös som snabbt lär sig. Det här med att ordna banken i Spanien har inte heller varit helt lätt även om vi trodde vi ordnat allt, men även detta läste sig i slutändan (tror jag). Klart har det funnits mera minor hon / vi gått på men idag har det gått fyra år. Var har dessa år tagit vägen. Ja, för min del har jag hunnit med fyra stora operationer, några mindre, fyra cellgiftbehandlingar och en strålbehandling och däremellan en massa väntetider på allt möjligt. Men det bästa är att under dessa år har min älskade dotter lyckats bli klar med sin utbildning. Nu, eller på torsdag då hon får diplomet, kan hon kalla sig typ civilekonom med Sport Management inriktning. Hon vill syssla främst med sport Event men i "nödfall" kan hon säkert tänka sig andra Event också. Och hon är som klippt och skuren för det.Nu är den stora frågan i vilket land eller stad hon får jobb i. Det får framtiden utvisa. Det enda jag hoppas är att det är någorlunda nära, att det är lätt att ta sig dit och att jag inte ruinerar mig om jag ska hälsa på.

Så nu är vi uppe i allt med tvätt, packning och planering. Hennes pick och pack ska hem igen efter dessa år så det blir lite pussel med att få hem allt igen. (Sen kanske det visar sig att hon får jobb i Barca i alla fall och allt ska tillbaka, hihi) Vi får se vad som händer men klart är att jag är så stolt över henne och så glad för hennes skull och önskar henne allt gott i all framtid och att hon kommer ha stor nytta av sina år i Barcelona och att utbildningen har gett henne det hon behöver för att komma vidare.