dags igen...

Om några timmar sitter jag på nattåget igen på väg till Freiburg. Håller tummarna att inget nytt skumt inträffat utan att det verkligen blir en till operation och för övrigt hoppas jag klart att det inte finns en enda liten minsta metastas som inte ska vara i min kropp nu. Denna gången har jag packat så minimalt det bara går och tagit en mindre rullväska med mig. Förra gången jag reste tänkte jag bara att det inte spelade någon roll hur mycket jag packade för jag skulle ju ändå inte väga det, som vid alla flygresor. Det skippade jag denna gången och har tagit bara en liten rullväska och en korgväska man kan köra på den rullväskan. På det sättet kommer det aldrig bli tungt om jag verkligen måste lyfta det upp på tåget. Dessutom är det lite mera fördelat. Men det funka, det går att stänga. Sen har jag räknat ut att det blir nog ca två kg lättare på hemveägen för lite använder jag där och några böcker lämnar jag, så det ska gå bra. Lite koll på vad man behöver har jag allt nu. Med stor tur kommer jag få ett rum med Internet och kan fortsätta skriva efter jag kommit ner på avdelning. Tror de kommer hjälpa mig så gott det går med det eftersom de vet att inga av mina anhöriga har möjlighet att komma. Dessurom har jag största tösen i New York och andra i Sydney och hur gärna tror ni de åker till Freiburg bara för att hälsa på mig under påsken. I vilket fall hade de inte fått det för mig. Marcus hade gärna kommit men han känner sig ovan vid att resa så han får bli kvar i Malmö. det kommer säkert ordna sig och så får vi ha en extra stor träff när alla är samlade igen. Men nu får ni hålla tummarna och så får vi se nästa gång jag har tillgång till nätet.