Annandag Påsk idag. Med andra ord är det måndag. För en vecka sedan kom jag hit till Freiburg.Nervös både för operationen och för att det inte skulle bli någon alls. Operation blev det och återhämtningen är påbörjad och värsta smärt tröskeln är nådd och nu på väg neråt. Var riktigt jobbigt ett tag. Hade ont, fick smärtstillande och sov. Vakna, hade ont, fick smärtstillande och somna igen. Så höll det på dagarna igenom till allt bara gick ihop till en enda röra. I förgår fick jag tvinga mig själv att gå en pytte liten promenad i den underbara sjukhusparken. Det blev i snigelfart men likväl fick jag börja röra på mig. Det utvidga jag till två rundor igår men den ena på en halvtimme och den andra i en timme. Då blev jag lite stolt över mig själv. Det kändes dock idag att jag ansträngt mig så pass så det var lite skönt med regn på förmiddagen och en timmes promenad nu på eftermiddagen. Det ska säkert ordna sig. Allt har med andra ord gått bra och man har nu plockat bort 8 metastaser i vänstra lungan. sammanlagt 13 metastaser och 1 primärtumör i båda lungorna. Eftersom det varit påsk har vi inte fått reda på något från ens de snabba testerna man tar under operations tillfället. Imorgon ska de förhoppningsvis komma. Det är ju viktigt att veta ur olika aspekter.
När jag kom förra måndagen var här strålande sol och 18 grader varmt. Jag satt ute på balkogen och läste till kl åtta på kvällen. Hade hoppats på fler sådana dagar men klart har vi inte haft det. Även om det dock varit nära vissa dagar.
Kan också säga att nu måste jag i alla fall snart ha gått igenom det mesta man kan förväntas få utstå vad gäller operationer. Fick av någon anledning (säkert fler än jag) två slangar till dräneringen av lungan. Efter ett dygn bestämde man sig för att ta bort den ena slangen. FYYY!!! I vilket fall var det ändå skönt att bli av med den. Lite snabbare när allt ska bort dagen därpå. Trodde jag. När läkaren drog ut den andra slangen, sätter hon bara en häfta över och är på väg att gå. Jag bara känner själv hur blodet forsar och inte alls tänker sluta. Likblek försöker jag påkalla hennes uppmärksamhet och att det stämmer inte riktigt. Nä, det gjorde det inte. Tre stygn fick hon sy OCH med mig i vaket tillstånd. Kan lova att jag led och inte alls tyckte om det. Jag vill inte göra flera operationer nu. Jag är smått livrädd för dem, kan jag lova. Det är inte alls så att man vänjer sig och det blir enklare för varje gång. Jag tycker precis tvärtom.
När jag kom förra måndagen var här strålande sol och 18 grader varmt. Jag satt ute på balkogen och läste till kl åtta på kvällen. Hade hoppats på fler sådana dagar men klart har vi inte haft det. Även om det dock varit nära vissa dagar.
Kan också säga att nu måste jag i alla fall snart ha gått igenom det mesta man kan förväntas få utstå vad gäller operationer. Fick av någon anledning (säkert fler än jag) två slangar till dräneringen av lungan. Efter ett dygn bestämde man sig för att ta bort den ena slangen. FYYY!!! I vilket fall var det ändå skönt att bli av med den. Lite snabbare när allt ska bort dagen därpå. Trodde jag. När läkaren drog ut den andra slangen, sätter hon bara en häfta över och är på väg att gå. Jag bara känner själv hur blodet forsar och inte alls tänker sluta. Likblek försöker jag påkalla hennes uppmärksamhet och att det stämmer inte riktigt. Nä, det gjorde det inte. Tre stygn fick hon sy OCH med mig i vaket tillstånd. Kan lova att jag led och inte alls tyckte om det. Jag vill inte göra flera operationer nu. Jag är smått livrädd för dem, kan jag lova. Det är inte alls så att man vänjer sig och det blir enklare för varje gång. Jag tycker precis tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar