Nu har det gått ett dygn och mina tankar är ljusare idag. Tänker att om man inte kan bli bäst kanske nästbäst får duga. Men jag kan ju alltid fortsätta att komma det där steget vidare för att bli allra bäst. Man ska ju sikta mot stjärnorna och det är det jag gör. Tror fortfarande att det är det som gör att jag klarar av att hantera "mig själv" att hela tiden fortsätta och fortsätta att tänka att en dag ska dessa förfärliga metastaser försvinna. Innerst inne finns det fortfarande i bakhuvudet det som Kjell Broberg skriver om i sin blogg att om man bara får bortopererat alla tumörer i kroppen kommer de till slut försvinna från ca fem år efter modertumören är borta. Och hur det än är har jag nu läst mig till att man genom strålbehandling kan "bota" i 50% av fallen, men om det är sant eller inte vet jag inte förrän jag fått prata med dem på strålavdelningen. Så idag känns det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar