Hur har man tänkt här då?

Våren har kommit, hurra! 16 grader ute och nästan över en natt har värmen slagit till. När jag gick ut för att cykla och handla innan kunde jag känna lukten av tång från havet och det kändes nästan som en kväll mitt i vår svenska, härliga högsommar. Väntans och förhoppningarnas tid är inne. Snart är sommar här.

Jag har undrat så över dessa team vi numera ska ingå i på onkologen. Vi var i ett team innan med men då hade vi samma behandlingssköterska och samma läkare. Nu ska vi alltså ha en rullande ordning. Vi ska anpassa oss efter hur sjukhuset vill att teorin ska fungera och inte efter hur vi i verkligheten fungerar. Som att kartan överensstämmer inte med naturen istället för naturen inte överensstämmer med kartan.

Är vi inte en utsatt grupp redan? Vi behöver tryggheten av att känna oss bekväma med att slippa upprepa allt  vi redan gått igenom och gå vidare framåt. Om jag ska upprepa alla mina fyra år för varje ny läkare som kommer kan det inte leda framåt. Vi har denna stackars halva timme att reda upp vad som hänt mellan senaste träffen och fram till dagen och vad som ska ske nu, inte att titta i journalen och fråga vad som hänt under tidigare år.
Sen säger man att läkaren ska vara insatt i patienten när han/hon kommer in, men då tänker jag så här. Om läkaren ska läsa in sig på varje ny patient istället för att gå vidare med samma och bara läsa av några meningar innan han träffar sin patient. Hur tidskrävande är då inte det nya temandet? Istället för att kunna ett mindre antal patienter ska det nu ökas med ja, fyra, fem, sex gånger mer patienter. Jag bara undrar, för enligt min logik är det ingen tidsbesparing alls, utan tvärtom. Men om jag har fel och detta innebär att fler patienter blir hjälpta och man klarar av mera på detta sätt är det klart att jag kommer ge med mig här, men då vill jag se den statistiken först.