Så kom då dagen när Erika åkte till Sydney för ett år. Det har inte gått många timmar och hon har givetvis inte landat ännu, men oj, vad jag saknar henne. Det är förfärligt tyst. Det tycker både Selma och jag. Men såklart ska hon resa och såklart är det jag som kommer sakne henne mer än hon kommer sakna mig. Vilket äventyr hon gett sig ut på. Men all denna intesiva tid med körkort, internationellt körkort, visum, paket och jag vet inte allt så har det verkligen blivit tomt att inte ha detta gemensamma syfte att jobba med. Nu får jag börja jobba med operation i Freiburg istället. Det är ju faktiskt bara 14 dagar kvar till dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar