Kort om mina senaste år.



måndag 6 februari 2012

Svårt att förstå

Jag kan begripa att man bara har en halvtimmes tid varje gång man har ett läkarbesök. Problemet är bara att den halvtimmen försvinner i ett nafs. Man har tusen frågor och har man tur blir det två besvarade varje gång. Resten förblir obesvarade och man går omkring med ständiga frågetecken. Man bara hoppas på att man ska trilla över ett svar. I onsdags fick jag reda på att min njure var dubbelt så stor. Jag ska på en ny röntgen speciellt anpassad för den. Absolut inte svårt att förstå. Men nu kommer frågorna. Jag fick för mig att det var förhållandevis akut med detta. Att man inte kan fortsätta någon behandling om man inte får svar på vad detta kan bero på. Kan det vara en metastas eller en nerv i kläm, eller varför. Jag fick också för mig att det var vanligt bland patienter som mig. Om det då är vanligt kanske man vet mest troligt vad det kan vara. Men om detta var viktigt, vilket jag fick för mig att det var. Varför har min läkare inte skickat iväg remissen? Vad kan hända om njuren är dubbelt så stor som den ska vara? Vad kan följderna bli? Jag förstår det inte. Det behöver jag inte göra kanske, men nog vill jag veta varför jag ska på röntgen och komma under njurbehandling innan jag kan få någon annan behandling och man inte gör något åt det med en gång. Man väntar en vecka innan något händer. Jag tycker detta är en berättigad fråga och jag måste säga att det inte känns som man blir tagen på allvar. Även om jag vet att min läkare bryr sig, så kan jag inte tycka att det känns så. Detta är bara en av tusten frågor och funderingar jag har. Det kommer hela tiden nya och har jag itne sagt det förrut (vilket jag brukar) så säger jag det nu. Det känns som man går det långa vägen till att bli en utbildad l'äkare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar