Drömmar, drömmar...

I natt har jag haft en massa mardrömmar. Nä, egentligen inte mardrömmar utan drömmar där min mamma var med i nästan alla. Det var så naturligt att hon var där. Det kändes bara lite kusligt varje gång jag vakna till. Jag tycker klart om att drömma om henne men saknaden efter henne blir så mycket större. Det är mer än 3 år sedan cancern tog hennes liv men det känns som igår. Jag vill ha tillbaka den tiden, de åren innan. Jag vill kunna vrida tillbaka tiden och veta om vad som ska hända för att kunna ta till vara på åren på ett helt annat sätt. Det går inte, det är för sent. Det som är är gjort är gjort och inget kan förändras.
I samband med alla mina uppvaknande slog det mig att jag kanske inte ska ligga på höger sida. Det är då det gör som ondast och kanske är det detta som sen spökar på dagarna. I alla fall kom jag på att jag ska lägga en kudde så jag inte kan ligga på den sida och göra det under en veckas tid och se om jag får mindre ont. Det kan ju inte skada att pröva, och tänk om det kan avhjälpas så lätt. Då blir jag min egen doktor, haha. Har alltid sagt att jag kan bli läkare för nu har jag gått den långa vägen med alla dessa läkarbesök både med mig och tre barn.