Till syvende och sist är vi alla lika.

Så kom jag tillbaka igen till samma vårdcentral och fick vänta en halvtimme på att komma till. Men jag är ju sjukskriven och har massor av tid!  Väl omhändertagen av annan sköterska än gårdagen tar det inte många minuter innan jag är klar. Tyvärr har jag fortfarande ont efter sticket från igår som jag är säker på var fel. Men det går säkert över. Jag är mera rädd om power porten än att det gör ont. Vill inte behöva byta den igen. Ända ursäkt från att gårdagens sköterska inte klarade av det var att hon var bara van vid port a cathar men att det borde vara samma sak. Uppenbarligen är det ju inte det. Sköterskan från idag var tvungen att ge sig av igår med snabb varsel och det kan jag klart förstå, men det hade nog varit bättre att avboka mitt besök om man inte vet med sig att man verkligen klarar av att sticka i power portar. Men nu är det gjort och känslan av att man inte har något att säga till om sitter kvar i mig även om jag nu försöker tänka framåt och glömma denna erfarenhet med (fyra veckor till nästa gång). Tänk vad vi ska gå igenom. Till syvende och sist är vi alla lika. Heparinet får jag ringa sjukhuset och be att de skriver ett nytt till mig så jag kan ta med det nästa gång, som tur är har de alltid reserv på vårdcentralen.