Lite tankar kring cancer!

Vilken konstig värld vi lever i. Vi blir jätte upprörda när händelser som denna i Norge inträffar, vilket är självklart. Vi reagerar när Röda korsets chefer roffar åt sig av pengar som ska gå till hjälp för behövande människor runt om i världen. Också lika självklart. Listan kan göras hur lång som helst. Men inte många reagerar över att vi har sådan konstig politik när det gäller att behandla cancer sjuka. Visst vi tycker synd om enskilt drabbade och säger; stackars den. Men inget konkret görs. Vi har galan för Rosa Bandet, som är utmärkt och här har också forskningen kommit oerhört långt. Känner en oerhörd tacksamhet mot denna gala. Men det finns så många andra former av cancer som många inte ens känner till. Hur kan detta komma sig på 2011. Min egen dotters kommentar till att jag har fått cancer är att hon inte visste något om det. Hon önskade att man berättat mera om det i skolan eller att man fick ta del av det på ett annat sätt. Nu kom det som en chock för henne alltihop. Tar vi inte sjukdommen på allvar? Låtsas vi som det regnar när grannen får sitt hemska besked? Är det för tungt att hantera? Men det är en verklighet vi alla lever i idag. Ingen vet vem eller när det kan drabba en själv. Vi vet att var tredje person drabbas av denna vidriga sjukdom. Ska det då verkligen behöva vara så att det beror på var du bor, din samhällsstatus eller förmåga att skrika högt som gör att du får bästa vård? Är det dit vi kommit med vår "fina svenska sjukvård". Som en person som lever mitt i allt detta träffar jag varje vecka någon som har en negativ bild av behandling av sjukdommen. Vad ska vi göra för att förändra denna bild? Hur ska vi göra för att förändra Försäkringskassans bild? Jag har inget svar, men jag önskar jag hade det. Jag önskar jag kunde påverka. Göra något konkret som får betydelse och väcker de sovande cheferna till liv och agerande. Detta är vad mina tankar kretsar sig kring nu i min ovishet om vad som kommer ske med mig. Jag tänker mycket på hur andra i min situation känner. Ska vi verkligen behöva utsättas för detta. Räcker det inte med att vi har cancer?