Sådärja

Så, nu har jag fått massor av information från alla möjliga håll. Sköterskan som berättat hur allt skall gå till. Stomisköterskan som vissat mig hur det kommer se ut med påsen på magen. Narkosläkaren som förvissat mig om att man gör planeringen efter att det skall bli den stora operationen. Jag känner mig helt trygg med att alla tillsammans kommer att göra sitt allra bästa med mig före, efter och under operationsbordet. Jag som då är livrädd för allt som har med nålar och blod att göra kände mig rätt så obekväm med informationen  från stomisköterskan. Inte för att hon försökte förvärra det utan jag har svårt att förstå hur jag skall kunna titta på det när det tog mig två månader innan jag vågade titta på mina ärr från stygnen vid leveroperationen. Och än svårare har jag att förstå att de ska få mig till att sköta det hela på bara några dagar. Men jag börjar lära mig att det är helt meningen att jag ska bli läkare inom några år, bara det att jag går den låååånga vägen och samlar på mig så mycket information att jag kommer bli fullmatad och kan jobba inom alla grenar. Jag har ju även tre barn som haft alla möjliga och omöjliga sjukdomstillstånd. Detta är klart ett skämt men oj, vad jag får bita igen och tänka på annat. Det fick jag även göra när jag var hos tandläkaren idag. Jag blundade och tänka på att jag befann mig någon annan stans.Jag hatar bedövningar varför jag alltid säger nej till dem annat än i mycket, mycket särskilda fall. Gissa om det gjorde ont i nerven när man spolade kallt vatten på den ömmande tanden! Men nu är den  lagad och jag hoppas slippa mer besvär från tänderna till jag är "frisk" igen.