Hur hjärnan fungerar.

Idag förstår jag verkligen att jag inte fungerar längre som man ska göra. Så fort det blir för mycket, vilket det blir så, så lätt. Några bankärende till Marcus, övningsköra med Erika och handla mat. Sen tappar jag fokus och när jag ska försöka hjälpa till med att tänka rätt till Malbas summercamp hamnade mina tankar någon helt annan stans. Har så svårt att fokusera på flera saker under samma dag. Låter inte klokt, jag som innan jobbade 50-60 timmar i veckan, tog hand om tre barn och ett hem och hade ändå tid med sociala träffar både med barn och vänner. Känns overkligt men jag längtar efter att få klara av det igen. Kanske ta det lite lungnare men ändå vara i farten och fungera igen. Därför kan jag inte bestämma allt för mycket på en och samma dag, vilket är svårt att förklara för andra. De flesta ser till sig själva och säger, visst, så känner jag också. Det är inte lönt att förklara att jag vet vad de menar men att detta är en helt annan sorts tillstånd som är så oerhört svårt att förklara. Så jag tystnar rätt snabbt, vet att det inte är lönt att förklara. Men, detta ska förändras, snart hoppas jag. Har Santiago de Campostela framför mig och så har jag börjat tänka på nästa vandring som jag hoppas kan bli i Indien, det verkar så avslappnat och befriande, om man nu kan säga så om en vandring som går över höga berg!