Har lugnat mig lite idag från gårdagens besked. Jag försöker att inte tänka på alla negativa saker som händer runt omkring mig nu. Jag är bara glad att jag har vänt min elaka cancer och hoppas att den ska ta slut. Det är det allra viktigaste, sedan klarar man sig alltid på något vis även om det blir till det sämre. Men hälsan är viktigare än något annat. Jag har lärt mig oerhört mycket på vägen och det vill jag inte vara utan idag. Jag är definitivt mycket mer ödmjuk och respekterande. Jag försöker tänka både en och två gånger innan jag agerar, framför allt försöker jag tänka på orsakerna bakom händelser och personer. Ibland måste man vara ödmjuk och tacksam också.
Jag var och fick min port a cath spolad idag och sköterskan som gjorde det sa när jag gick: - Nästa gång vi ses hoppas jag det blir på stan! Det börjar verkligen kännas som det börjar komma till sitt slut, även om det är många månader kvar. Men det är två och ett halvt år sedan jag fick min första behandling och det känns som en evighet sen. Det finns en känsla inom mig att livet innan denna period inte var på riktigt. Att det är nu mitt liv har en mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar