Konstig känsla!

En konstig känsla sprider sig i kroppen på mig nu i väntan på nästa besked. Lite samma som när jag väntade vårt tredje barn och jag kände att jag utmanade ödet med två välskapta barn och ett tredje på väg. Tänk om något skulle gått fel. Nu gjorde det verkligen inte det för vi fick en mycket mycket älskvärd liten sprallig son. Därför ska jag inte behöva ha dessa känslor inför tredje operationen men den finns där ändå. Nu har jag haft två superlyckade operationer, kan det verkligen bli en tredje lika positiv? Lite nervöst, men klart det måste bli så. Men väntan kommer klart inte ta slut bara för detta. Efteråt blir det kontroller på kontroller med jämna mellanrum i minst fem år. Faktiskt hoppas jag på att det kan bli sex också.

Fick reda på att den huvudcancer form jag har är en av dem som utan spridning har bland de bästa statistikerna med  över 50% överlevnad och om jag förstod det rätt även att den inte kom tillbaka. Därför har man inte riktigt kunnat förstå vad som orsakat den elaka spridningen till lever och lungor. Och att det gått så pass snabbt. Men det är kanske inget att tänka på idag bara att hoppas på att prognoserna framåt ser bättre ut.