Kort om mina senaste år.



söndag 30 oktober 2011

Helgen snart slut!

Har blivit riktigt uppretad under helgen. Som jag sagt kommer de inte undan med annat än operation, men varför ska det vara så komlicerat. Varför ska vi patienter bli indragna i långa, krångliga och brokiga administrativa problem som sjukvården har. Så mycket enklare det varit om man satte patienten och dess tillfrisknande i första hand och interna problem i andra hand.

Hur uppmärksammar vi tarmcancer bättre i Sveige, alla ni som är berörda, har ni förslag? Hur får vi läkarcentraler till att ta symptomen på allvar. Hur får vi dem att per automatik göra rätt undersökning vid första besöket. Andra besöket  kan vara för sent som i mitt fall. Det hade hunnit bli metastaser när alla andra symptom visade sig. Jag hade annars varit en helt vanlig frisk svensk om läkaren taigt mig på allvar första gången (p.s. hon trodde att det var hemorrojder andra gången för den delen också). Hur kan vi förhindra att detta händer de andra 5 600 som varje år insjuknar i Sverige. Hur kan vi börja arbeta för att rädda alla dessa? Hur kan vi arbeta för att de ska få sina operationer här i Sverige, eller bli remitterade inom EU länder även om huvudtumören spritt sig till andra organ. Det måste vara våra mänkliga rättigheter. Men så är det inte idag. Det är bara turen som avgör.

Nu till något trevligt. Har ni provat den nya Alladinasken med bara mörk choklad? Den är riktigt god!

1 kommentar:

  1. Hej ! Har följt din blogg ett tag och förstår precis hur du har det och hur du mår på att behöva vänta och få besked och sen vänta igen...... Min mamma drabbades av coloncancer för 2,5 år sedan. Det som har varit det värsta under denna tid är väntan på alla dessa provsvar och röntgensvar. Vården måste kunna efektiviseras. Varför ska det ta två v i Sverige att få röntgensvar och i andra länder får man svar samma dag. Det är oxå viktigt att läkarna tar alla mag/avförings åkommer på allvar. Hade min mammas doktor tagit hennes besvär på allvar första gången kanske vi inte varit här där vi är idag. Kämpa på många kramar till dig / Emilie tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera