Idag har jag gått min första riktiga promenad på en timme i ett sträck med Selma. Vet inte vem som blev gladast, hon eller jag. I alla fall for hon omkring som en uppvriden Duracell "hund" när vi kom hem, med detta sagt att hon visade mig sin glädje. Men jag tror jag skulle kunnat gjort samma sak, om jag haft energi kvar. Jag har gått till sjukhuset tidigare, vilket tagit mig en halvtimme (normalt en kvarts promenad) och så har jag fått vila en bra stund innan jag har kunna gå hem igen. Alltid med tankarna på att om det blir för hemskt får jag ta en taxi den sista biten. Men så långt har det inte gått ännu. Kan säga att det som triggade mig var att jag var på sjukhuset igår. Jag cyklade (om man nu kan kalla det så). Men när jag skulle hem är där en liten envis backe som jag sällan brukar klara av uppför. Men igår tog jag sats och gav hjärnet och kom upp! Till min förvåning. Jag blev helt överlycklig och tänkte att nu får det vara slut på all medömkan från mig själv. Nu ska det börjas promeneras och komma igång igen. Ju mer jag rör mig, ju bättre mår jag och ju mindre trött blir jag säkert.
Hann även med en trevlig runda upp till stan ditt vi cyklade, dvs Erika cyklade och jag stod upp och trampade. Jag har så svårt, så svårt att sätta mig ner för det gör fortfarande väldigt ont. Men likväl vi "cyklade" vi upp till stan, vilket normalt sätt bara tar några minuter, var inne i några affärer och så fick jag så ont att vi var tvungna att vila en halvtimme innan jag klarade att ta mig hem. Under tiden Erika provade kläder satt jag och väntade på henne bland alla skyltdockor. Jag tänkte inte så mycket på det förrän en tjej skrattade och sa hon blev så rädd när jag rörde mig för hon trodde jag var en av dockorna. Så det kan gå, utan att man tänker sig för.
Men det känns bra att komma igång, även om vi ska få regn, regn och åter regn och ovanpå det en massa elak vind som blåser på oss. Men det är ok, jag bryr mig inte så mycket om det även om det är trevligare med sol och vindstilla. Nu ska det tränas inför Santiago de Campostella!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar