Blir, konstigt nog, lite förvånad när man hör att andra länder har scanning i hela landet för tarmscancer men Sverige väljer att "bara" testa i Stockholmsområdet. Vad är där att forska om? Det finns redan forskning i andra länder som visar, om jag kom ihåg rätt, att man räddar livet på mellan 5-300 personer varje år i det landet. Men här i Sverige anser vi inte att dessa liv är värda att räddas, eller vad? I mitt fall är det för sent och mina tre barn kommer såklart att undersökas med jämna mellanrum. Mina andra tre syskon har alla tre gjort koloskopi efter vi fick reda på min diagnos. Det visade sig att det bara var min bror som hade några polyper som kanske/kanske inte kunde bli tumörer i framtiden.De är bortplockade i samband med undersökningen. Så jag har alltså inget egensyfte. Men helt klart skulle jag vilja få igång påtryckningar där man fick sjukvården att inse att vi kan rädda liv och vi behöver inte vänta på "Stockholms" utredningen som kan ta flera år innan man kommer vidare med. Tänk dessutom så mycket pengar man kan spara med det. Bara en enda cellgiftomgång kostar multum och är alltså en droppa i havet när det gäller att upptäcka tarmcancer i tid. Vad har vi att vänta på? Det är bara att köra. Eller är det inte där skon brister? Är det personalbrist och administrationsbrist kanske? Skulle tro det, men tänk vad bra om man kan göra lite resursförändringar? Allt går att lösa om man bara vill, men kom aldrig och säg att det är en kostnadfråga, för det är inte sant. Det är en vilje och omfördelingsfråga. Så det så...
Sen ska vi inte prata om vad det kan kosta om man ska hålla såna som mig i liv under några år. Det blir en enorm summa det. Detta är en anledning till varför jag inte kan förstå varför det ska vara så svårt för mig att få tillbaka operationspengarna för tänk vad Sverige "tjänar" pengar på mig. Och så arg jag blir när jag tänker så. Dags att sluta så jag inte skriver något jag ångrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar