Snabbvisiten!

I lördags kom Emelie hem skranglig med vid gott mod. Febern släppt men diarrén var kvar. Hon ringde mig under natten mellan fredag och lördag och undrade hur hon skulle klara sig på flyget. Vimsig som man blir när man blir väckt kl tre på natten var jag övertygad om att det var väckarklockan som ringde och stängde av den två gånger innan jag förstod att det verkligen var telefonen som ringde och Emelie i andra ändan. Jag fick skicka iväg stackarn till apoteket mitt i natten vilket som tur är bara ligger tio minuter från där hon bor. Söndagen tillbringade hon på akuten. Vi möttes av en icke sympatisk människa i receptionen som informerade att det först och främst var fel att "mamma" ringt sjukvårdupplysningen och sedan att hon såg för "frisk" ut för att vara på akuten. Hur ska man se ut för att man ska kunna vara där då. Finns det ett speciellt utseende till det. I mina öron är det bara fel person på den stolen. Hon borde sökt sig till ett ställe där hon inte har kontakt med människor för mer associalt får man leta efter. Nåväl, efter några timmar i väntrummet fick hon hjälp och vi väntar fortfarande på provsvar. Tyvärr måste hon tillbaka imorgon så vi får avvakta provsvaren för att veta om hon måste komma tillbaka snart igen. Det är något med tarmen som kan varit någon akut blödning men med ett långt förlopp bakom sig. Men skönt att hon blev undersökt. Idag är hon betydligt bättre och jag tror hon kommer klara av resan hem mycket bra.
Själv väntar jag mest på att det ska bli onsdag så jag får veta lite mera om hur man tänkt sig min fortsatta behandling.