Kort om mina senaste år.



tisdag 29 januari 2013

Hårtrend - på gott och ont!

Jag vill inte vara otacksam och jag vet det är en trend nu men jag undrar lite jag över det här med att alla vill raka av sig håret i sympati för oss drabbade. Jag kan förstå handlingen men samtidigt inte.
Själv förlorade jag lite av min egen identitet när jag tappade håret. Det känns fortfarande som en del av mig försvann. Även under min senaste strålbehandling fortsatte jag tappa mitt "nya" hår. Det nya som växer är inte alls som jag vant mig vid under alla mina 50 tidigare år. Vad jag vill säga är att det betyder mycket för mig hur jag ser ut med mitt hår. Är håret bra trivs jag med mig själv. Är håret ovant känner jag mig ovan: Är håret fel känner jag mig fel.

Det är inget jag vill att andra som inte måste ska behöva gå igenom. Vi har i alla fall fått erbjudande om att använda peruk. Detta kan klart inte "ickepatienter" kräva. Jag tycker de som vill sympatisera med oss kanske ska få denna information innan eller kanske vi ska stoppa dem och be dem om andra åtgärder som kan sympatisera med cancer. För helt självklart är jag glad över alla som tänker så här, men jag vill inte att de ska behöva känna samma "feliga" känsla som jag går igenom, det vill jag ingen ska behöva gå igenom.

Det tar flera år får håret att växa ut igen och man kan inte alltid förvänta sig samma hår som man haft innan, snälla ni tänk på detta också. Jag vill inte att ni ska bli besvikna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar