Sömn, sömn och åter sömn...

Så, sista strålningen gjord och jag är supertrött och huvudet känns som bly och jag tror jag lider av sömnbrist för tillfället. Men igår hann jag ändå med en långpromenad på närmare två timmar och det kan jag lova att jag längtat efter. Frisk luft och få röra på mig. Efter det sov jag som en stock i natt. Vakna klockan elva av att Selma behövde ut och är naturligtvis tröttare än någonsin idag. Men det är säkert mycket bättre imorgon och då ska jag träffa strål doktorn och höra vad han tror om mig. Han har stått med och övervakat varje gång jag fått behandling. Känns ju lite konstigt att han träffat mig genom glasfönster flera gånger men jag vet inte alls vem han är!!