Har i över 20 år varit en flitig bidragerska till SOS Barnbyar. Någon fick mig att tänka efter vart och till vad pengarna verkligen går till. Inte för att det är fel men riktigt, riktigt rätt är det inte med tanke på biverkningar som sker med när man skänker pengar så här. Jag är ingen stor finansiär här men dock har jag skänkt lite varje månad. Kommer i fortsättningen bli till plan International som kommer få bidraget istället. Jag är en stor förespråkare av att alla U-länder mår bäst av att vi hjälper till att utbilda barnen och att de på det sättet får kunniga personer i sitt eget land som kan arbeta för att utveckla landet i den riktining som är bäst för respektive land och inte vad vi här i I-länderna finner vara bra för stunden.
Lite som att skänka pengar till Cancerfonden som i sin tur ser till att pengarna hamnar rätt. Jag känner mig nöjd med min insats även om vi alla kunde göra mera. Men om alla skänker 100 kr i månaden till behövande skolbarn och 100 kr i månaden till Cancerforskning hade vi kommit väldigt mycket längre och alla har råd med det även om man kanske får göra en annan indragning. Men jag kan lova er att alla, precis vem som helst kan imorgon dag få besked om att de drabbats av cancer. Vi har ingen aning om vem som blir drabbad och vi har aldrig någon aning om vad vi har gjort för fel, rätt vad det är så står vi där bara och fattar ingeting. Ja, allt detta sagt för att alla ska tänka efter och se till en helhet i världen. Vi kan inte bara tänka på os själva. Men alla hjälporganisationer är bra och hade jag haft orken och kraften hade jag gärna arbetat som volontär med någon skola där mina insatser kommit landet till godo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar