Har försökt klara helgens alla tankar tillsammans med sista cellgiftet. Fick pumpen bortplockat igår. Jag vet inte hur det ska kännas eller om man kan känna det, men konstigt nog känns det som skelettet blivit utsatt för något märkligt förtunnande medel (som t ex gifter). Som en kall, stickande känsla. Har inte klarat av att förflytta mig särskilt långt, det bara inte fungerar med benen. Men nu ska det bli bättre och bättre för var dag. Hoppas min hjärna vill hänga med mig så jag får någon helhetsbild och kan svara Försäkringskassan också. Men jag måste säkert avvakta att min onkolog kommer tillbaka men jag vill gärna vara klar med alla inlägg tills dess.
Mitt i all denna röra har vi bokat en resa till Spanien. Bara för en vecka men jag ser redan fram mot den. Ska inte tänka en enda tanke förutom att följa mina barns önskemål. Ska ta med mig en massa böcker och bara njuta vi poolen, koppla av på stranden och inget inget mera. När jag kommer hem har säkert en massa nya problem hopat sig men det tar vi då. Ska njuta av stunden och inte fundera så mycket över framtiden. Jag hoppas att jag ska ha en röntgen tid och ett läkarbesök inbokat. Framför allt önskar jag att man satt upp en operationstid till mig här i Malmö så jag slipper problem med den biten också. Man säger att ingen människa får mer problem än man kan hantera, men jag vet inte om jag håller med...
TACK för att vi får bo i din lägenhet kära kusin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar