Längre och längre väntetider.

Var och fick min port a cath spolad idag. Fick reda på att det inte hade behövts ännu på ett par veckor, men tja, nu är det gjort i alla fall, jag var ju ändå där. Under tiden jag satt och väntade på att sköterskan skulle komma kom min läkare förbi. Hon informerade mig att man skulle ta upp mitt ärende denna måndag. Och det blev jag klart glad åt. Jag pratade med henne om att jag skulle behövt något positivt från sjukhusets sida som jag kunde skicka till Försäkringskassan och tyckte jag borde kunna få en tid i nästa vecka. Dels för det är bråttom med papprena och dels för att jag tycker att jag så snart som möjligt bör få reda på vad man bestämmer om min framtid (hade detta varit i Frankrike eller Spanien hade jag klart fått veta detta samma dag som jag gör röntgen). Här ska man vänta i två vekcors tid. Förstår inte att man kan tycka att det är skäligt. Det är dessa väntetider som tar knäcken på en rent psykiskt. Och att bara säga till oss att ta en dag i taget och njuta för stunden är inte befogat, den som säger detta har aldrig upplevt denna situation vi befinner oss i. Vi är helt i händerna på hur våra politiker tycker att sjukvården ska vara, helt klart hänger allt samman med var vi bor och vem vi är. Under dessa dryga två år jag har tvingats vara med om min sjukdom har väntetiderna bara ökat och ökat. Om det beror på att flera fall med cancer upptäcks eller om det beror på personal nedskärningar det vet jag inte. Är bara så besviken idag också...