Regler och regler och hur svårt är det inte att kunna alla innan man väl råkar ut för dem. Har haft möte med Försäkringskassan idag. Min läkare tycker jag skulle kontakta dem för att höra om Sjukförsäkring istället. Jag vill helst återgå till att jobba, men hur lätt är det i min situation. Jag vet aldrig från dag till dag hur jag klarar en dag. Men nu bestämde vi i alla fall att vi ska göra ett försök med Arbetsförmedlingen och se om jag kan arbetsträna.
Med Sjukersättning kan jag aldrig klara mig. Min handläggare sa senast att det inte skulle vara något problem för det skulle bli ungefär samma summa som vid sjukskrivning och det var ju långt ifrån sanningen. Jag hade en bra lön innan jag blev sjukskriven, men det har jag varit nu i fyra år, och man räknar ersättningen för sjukersättning på de senaste inkomståren, och gissa vad? det skiljer på närmare 100 000 om året vilket då ger en massa tusenlappar mindre i månaden för en ensamstående med hemmaboende barn!!!
Kan ju inte komma som en överraskning för dem som är insatta i detta. Men för mig är det ytterligare en kallduch. Alltså innan min sjukskrivning kämpade jag och jobbade dag och natt för att komma upp i en "bra standard" för oss alla fyra. Sen förlorade jag en bit över 10 000 i månaden när jag blev sjuk. Så vi har haft tuffa år. Varför slår man alltid på dem som redan ligger ner? Varför räknar man inte på de åren jag arbetade bara? Är det verkligen rättvist att man räknar sjuklönen som riktig inkomst i dessa sammanhang? Jag menar jag har en lön sen plockar man bort typ 10000 och sedan tar man 80% av denna summa och sen kommer man fram till nästan hälften av föregående bruttolön. Detta kanske man inte märker av när man har två löner lika mycket, men på en så är det oerhört viktigt. Vågar inte ens tänka tanken på min pension om jag mot förmodan skulle leva så länge.
Man måste se om sitt hus när man mår som bäst, man vet aldrig vad morgondagen för med sig. Sen har vi historier klart med det raka motsatta, där man betalt in flera tusen i månaden till försäkringsbolag och vid dödsfall har de bara försvunnit alla pengarna till bolaget som tjänat massvis på det. Så hur man än gör blir där alltid något fel. Det bästa är om man kan klara sig själv i allt.
Nu vill jag själv arbeta och har velat det hela tiden, men det har av olika anledningar aldrig fungerat. Antingen har jag väntat på operation eller behandling eller något annat. Vi får se vad som händer...
Med Sjukersättning kan jag aldrig klara mig. Min handläggare sa senast att det inte skulle vara något problem för det skulle bli ungefär samma summa som vid sjukskrivning och det var ju långt ifrån sanningen. Jag hade en bra lön innan jag blev sjukskriven, men det har jag varit nu i fyra år, och man räknar ersättningen för sjukersättning på de senaste inkomståren, och gissa vad? det skiljer på närmare 100 000 om året vilket då ger en massa tusenlappar mindre i månaden för en ensamstående med hemmaboende barn!!!
Kan ju inte komma som en överraskning för dem som är insatta i detta. Men för mig är det ytterligare en kallduch. Alltså innan min sjukskrivning kämpade jag och jobbade dag och natt för att komma upp i en "bra standard" för oss alla fyra. Sen förlorade jag en bit över 10 000 i månaden när jag blev sjuk. Så vi har haft tuffa år. Varför slår man alltid på dem som redan ligger ner? Varför räknar man inte på de åren jag arbetade bara? Är det verkligen rättvist att man räknar sjuklönen som riktig inkomst i dessa sammanhang? Jag menar jag har en lön sen plockar man bort typ 10000 och sedan tar man 80% av denna summa och sen kommer man fram till nästan hälften av föregående bruttolön. Detta kanske man inte märker av när man har två löner lika mycket, men på en så är det oerhört viktigt. Vågar inte ens tänka tanken på min pension om jag mot förmodan skulle leva så länge.
Man måste se om sitt hus när man mår som bäst, man vet aldrig vad morgondagen för med sig. Sen har vi historier klart med det raka motsatta, där man betalt in flera tusen i månaden till försäkringsbolag och vid dödsfall har de bara försvunnit alla pengarna till bolaget som tjänat massvis på det. Så hur man än gör blir där alltid något fel. Det bästa är om man kan klara sig själv i allt.
Nu vill jag själv arbeta och har velat det hela tiden, men det har av olika anledningar aldrig fungerat. Antingen har jag väntat på operation eller behandling eller något annat. Vi får se vad som händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar