Paris!

Sitter nu på hotellrummet och väntar på att snart lägga mig och läsa en bra bok och strax därefter sova.
Allt gick bra med resan och pga gatiga flygvärdinnor sammanförde en fånig insident mig med en annans "fransk" svensk dam. Vi har aldrig tidigare varit med om så hårda och oförskämda flygvärdinnor för. Norweigan, skärp er!!! Så får man inga nya kunder och inte heller stannar gamla kvar. Vi vill bli korrekt tilltalade och inte behandlade som små barn som inte kan ta hand om oss och vet vad som gäller. Sista gången jag flög med er. Kvittar att ni kan vara billigast, jag tar SAS eller Air France för min del. I vilket fall som helst skrattade damen och jag gott åt er behandling av vårt handbagage och detta ledde till att vi delade taxi in till city så det blev riktigt billigt och bekvämt och en angenäm pratstund.

Tack för din vänlighet att visa mig hur jag sedan skulle fortsätta med metron. Det gick mycket bra och jag kom fram och hittade enkelt till mitt förbokade hotell. Nu har jag varit en promenad och kollat in vart jag skall imorgon för att ta min röntgen. Sen får det bli taxi till narkosläkaren, för jag kunde inte riktigt hitta stationen som jag borde ta. Men det ordnar sig säkert imorgon.

Igår var vi i Ängelholm hela dagen och såg Marcus spela två matcher på raken. Han spelade så gott som hela tiden men där fanns ändå mer att hämta från honom. Det var starkt. Han gjorde två mycket bra matcher. Efter Ängelholm var det dags att tvätta och packa sen var klockan dags att lägga sig. Så går mina dagar. Kunde inte köra själv dock igår. Magen fortsatt och krångla och ögonen rinner och rinner. Känns oerhört dumt när man går ute för folk tror nog att jag gråter. Men jag kan inget göra åt det.

När vi flög över alperna idag fick jag en sån oerhörd längtan efter att få vandra Pilgrimsleden. Hoppas att jag kan göra det till början av hösten. Är det för optimistiskt?

TACK vänliga änglar som hjälper mig när jag mionst anar det!

På söndag bär det av till Paris

Det blir på söndag jag reser till Paris. Har varit fullt upptagen med att ta prover, köpa biljett, ordna hotellrum osv. Tillsammans med detta har jag lyckats få en ny biverkning av cytostatikan: Magkramper. Med fem minuters mellanrum har jag fått så starka kramper att det tagit luften ur mig. Jättejobbigt för även om jag kunde ligga ner och göra det mesta gör det så ont att jag tappar luften fortfarande. Men nu ska vi göra uppehåll i gifterna så det skall väl lägga sig och succesivt bli bättre nu.

På måndag ska jag göra en ny röntgen, träffa narkosläkaren som skall bedöma om jag orkar med operationen och till sist då själva professorn som berättar resultatet för dagen. Nu håller jag tummarna för att det skall gå och operera mig.

I torsdags var jag och tog en massa prover för att ta med mig ner. Fick alla utom det viktigaste,  så det blir till att jaga detta under morgon dagen. Annars får jag komma på en plan B. Vill inte råka ut för samma sak som sist att jag inte hade med mig detta prov samt röntgenbilderna från första gången man röntga mig.

Dagen idag har jag jagat runt och ringt runt. Fick pratat med Försökringskassan idag. Det är verkligen en förlegad värld de lever i. Kan inte fatta att man under 2011 verkligen kan få lov att agera som de gör. Vi måste få igenom den nya EU lagen så snart som möjligt så vi kan komma upp i standarden som resten av Europa lever efter. Hur kan de bara få lov att bestämma över vem som skall överleva eller inte. Det måste väl vara läkarnas rättighet att göra och inte Försäkringskassan? Hur lågt har vi sjunkit här i Sverige? Trodde verkligen att när man behöver vård ska man också få det, men helt klart inte efter deras lagar. Men utförsäkra folk som inte är helt friska de kan de. Usch och fy, stackars dem som jobbar med detta.

Jiiiipppiiii!

Äntligen för bara en kort stund sedan fick vi ett livstecken från Paris. Nyn scanning, nytt läkarbesök tillsammans med narkosläkare. Jag återfår hoppet. Tid redan på måndag om detta kan fungera med flyg annars nästa torsdag. Nu ska jag kolla flygtider och gå igenonm resten.

Mer information på torsdag för imorgonbitti åker jag till Huskvarna med Marcus som ska på uttagning till att komma in på Sanda basketgymnasie. Vi kommer tillbaka sent på kvällen.

TACK, TACK, TACK!

En återhämtningsdag!

Detta har fått vara lite av en återhämtningsdag när jag inte gjort mycket. Väntat och hoppats att min läkare skulle ringa för att hon fått tag på professorn i Paris men ingen tur idag heller. Fick bytat däcket som mest troligt var någon som luftat, men det var jag mest glad för så att jag inte skulle behöva byta däcket vilket hade kostat mig en massa pengar. Selma har blivit klippt och alla tovor är nu borta. Hon har något märkligt i ena örat som luktar skumt. Kanske öroninflammation eller bara smuts. Det är rent nu så får vi se imorgon, hon verkar inte ha ont som tur är. Redovisat alla helgens kioskpengar och där blev en bra slant över till båda lagen. Flickorna kan använda det till sin nästa resa till RM.

Skall till tandläkaren på sjukhuset imorgon. Blir antagligen ett skräckbesök. Mitt tandkött är så ömtåligt att det blöder bara jag borstar tänderna med en barntandborste. Hur ska då en tandläkare kunna röra vid mina tänder utan att jag kommer skrika? Får se hur det går imorgon.

Så var denna helg till ända!

Så var denna dag till ända. Bara basket, basket och åter basket. Massa olika uppgifter till höger och vänster och mitt i detta en bil som blivit påkörd men punktering på vänser framsida. Fick hjälp med att byta däck idag så nu står bilen här utanför igen med ytterligare skador som jag själv inte orsakat och som jag inte får hjälp med heller. Så orättvisst. Jag har inte gjort annat än varit vänlig och hjälpt till med ett arrangemang och får detta på köpet. Jättetråkigt tycker jag. Helgen gick bra för våra P95 tjejer som går vidare en omgång medan killarna missade med 4 poäng. Men det var nog välförtjänt. Så får de koncentrera sig på något annat igen.

Väntar med spänning om min snälla läkare kommer få kontakt med professonr. Hon lovade ringa varje dag tills hon får besked. Hon vill ha ett svar och veta hur vi skall gå vidare i min behandling. Jag hoppas och hoppas och lever endast på hopp men förhoppningsvis kommer hon fram och kan få svar.

Liver är verkligen inte rättvist

Ibland blir man fortfarande ändå förvånad över att upptäcka att livet inte är rättvist. Fast jag alltid säger till mina barn att livet är orättvist och tufft. Idag ringde min läkare och hade fortfarande inte fått tag på någon i Paris samtidigt upptäcker jag att något kört på mig och förstört hela framramen och orsakat punktering på mitt vänstra framdäck. Då blir man glad! Vi hade varit och storhandlat inför helgens stora evenemang på Borgarskolan när pojkar och flickor U95 spelar Riksmästerskap. När jag kört några meter hör jag ett konstigt ljud som inte skall vara där och när vi går ut upptäcker jag detta. Ja, någon har smitit men jag kan inte få ut detta på försökringen eftersom vi inte sett när det hände. Jag orkar vare sig bli arg, förbannad ledsen eller något annat heller. Känner mest som att det är väl klart varför skulle inte även detta inträffa, ta allt bedrövligt på en gång så blir jag helt nerkörd. Tar bättre tag i detta på måndag så får vi se vad som händer. Men det positiva är att min snälla läkare nu kommer ringa varje dag fram till hon får ett svar för även hon är irriterad över att inte veta vilken form av behandling jag skall ha. Så det är jag ju enormt glad över men är fortfarande kritisk till att komma förbi sekreteraren.

TACK snälla Tommy för du hjälper mig med punkteringen!

Naturligtvis inget nytt!

Eftersom jag just nu inte mår så bra efter behandlingen orkade jag inte att ta tag i något speciellt igår. Läste och sov mest. Har hittat en bok (som klart snar ät slut) om en självboigrafi från en kinesisk tjej (dam) född 1949 som upplevt alla kulturrevulotioner innan och efter Mao´s tid.  Lever idag i england där hon skrivit boken. Mycket läsvärd och den kan jag rekommendera. Trodde aldrig att det var sååå hemskt som hon beskriver. Hemskt ja, men detta var nog bland det grymaste samhälle jag läst om.

Har försökt att sätta mig så få gånger som möjligt idag för så fort jag sätter mig känner jag tröttheten. Har fått en del gjort men det har egentligen mest fört med sig ryggont och ett tryckande huvudvärk. Hade hoppats så klart på att min läkare skulle kunna komma fram till professorn men det verkar inte som det blir någon större lycka med det. Har väntat och väntat under dagen men inget telefonsamtal från min läkare. Så då blir det att hoppas på morgondagen osv. Man ska inte ge upp men jag lovar att det finns dagar det känns som det varit bättre om jag gjort det.

TACK alla för att ni finns!

Fortfarande på jakt efter svar!

Min snälla läkare kom bara fram till sekreteraren i Paris igår. Det gick inte att komma förbi henne och till läkaren himself. Men hon ville ha det på fax eller email. Hon fick ett fax lite senare. Vågar jag hoppas nu, eller? Men antagligen blir det inte mycket mer respons på detta. Men återigen, min snälla läkare har lovat ringa igen på torsdag om vi fortfarande inte hört något då. Jag menar till slut måste ju även hon svara, så här kan vi inte ha det. Verkar helt orimlig situation. Tar enormt på mitt psyke men det är bara att försöka tänka på något annat.

Min sjunde behandling är nu avklarad och jag är helt färdig. Kunde inte sova inatt pga allt kortisonet. Fick lite mindre idag så lite bättre går det förhoppningsvis inatt. Men nu är jag illamående och trött och måste sluta skriva.

TACK alla som stödjer mig i min jakt på profesorn?

Hoppas, hoppas...

Måste börja med att gratulera Therese Ahlshammar till Jerringpriset. Det är du verkligen värd!

Sen vill jag fortsätta med att be er läsa bloggen: guldkompassen.blogg.se . Det är min dotter som skall göra ett projektarbete och valt ämnet  om hur det är att vara dotter till en cancerdrabbad mamma och om tjocktarmscancer. Följ hennes arbete.

Fick dag erfara hur det kan kännas att äta lite för kall mat, vilket i mitt flall inte alls är kallt. Eftersom jag varit på behandling idag är jag extra känslig för allt som är lite kallare än rumstempererat. Mitt favorit godis på kvällarna har blivit bär med lite creme fraiche och vispgrädde, mums så gott det är. Men jag åt dem djupfrysta eller vill säga jag värmde dem lite för lite vilket innebr att det hela blev för kallt. Inte en kul känsla med "elektriska stötar" i tunga och läpp. Hoppas jag lärt mig nu att inte göra om samma misstag för jag kan lova att det var obehgligt.

Idag fick min läkare besked på att det mest troligt är så att sekreteraren i Paris är bromsklossen och att hon, Tack och lov, ska försöka komma i kontakt direkt med profesorn. Hoppas innerligt att det går bra och håll tummarna att vi snart får veta något. Imorgon skall jag på andra behandlingen och då får jag höra om vi fått någon lycka.

TACK för att jag har en så underbar läkare!

Lite hopp!

Dagen innan behandling. Är inte glad åt det. För varje gång oroar jag mig mer och mer eftersom jag varje gång får starkare och starkare biverkningar. Näsan har nästan blivit halvt normal men halsen och luftrören är inte bra. Men det finns ju inget annat att göra.

Har förstått att sekreteraren hos professorn inte fungerar som hon skall just nu och att det är bäst att hitta andra vägar och ta till stora artelleriet nu. Hoppas hitta lösningar imorgon. Skriver mer när jag vet mera härom men det ger mig lite hopp just nu. Trodde det var professorn som inte var intresserad längre men så är det nog inte.

TACK för allt hopp!

Varför krångla till allt!

Selma som valp, ursöt!

Var med Marcus på informationsmöte om basketgymnasium inför intagningar till hösten. Man gör om gymnasiet inför hösten 2011. Jag måste säga att man krånglar till mycket. Att hitta en enkel linje med kärnämnen som kan ta en vidare till högslolan är inte det enklaste idag. Man måste verkligen sätta sig in i detta numera. Inte som på min tid då det fanns i princip fem linjer som täckte allt. Idag ändrar man lite här och lite där ibland är alla kärnämnen med ibland inte. Hur enkelt är detta för en 15-åring att välja? Hur enkelt är det att veta vad som passar dem bäst och vad de kan tänkas bli. Min son vill spela i NBA och bli basketspelare på heltid. Var hittar man kärnämnena till en sån hjärna? Han är inte ett dugg intresserad av skolan. Enklast möjliga är bra nog för honom , men det alternativet finns inte. Hur kompromissar man detta enklast med en skola? Jag har ingen aning, men jag hoppas vi så småningom skall få pusselbitarna på plats.

Idag har jag ändå haft okdag med energi och det har varit en ok dag. Hoppas det skall bli mer ok imorgon. Jag skulle verkligen behövt städa här hemma men det finns ingen ork kvar. Men den finns säkert imorgon.

Imorgon blir det Ängelholm där en ny U20 match spelas. Hoppas att det inte blir jobbigt att köra med snö och halka och sådant. Det är dock en bit att köra och det kan vara nog så jobbigt bara att köra i regn.

TACK alla goa vänner för ni peppar mig!

Prova på Mandala målning!

Ibland krånglar datorn så det blir så frustrerande att skriva. Igår var en sådan dag. Men mesta tiden igår blev att fira e 90-årig dam. Den som fick bli så gammal och ändå vara full av liv. Kanske blir hon  hundra år också.

 Igår kväll var jag med Leva livet och prövade på Mandala målning på sensus.se. För er som inte provat kan jag varmt rekommendera det. Riktig spännande, roligt och avkopplande. Vi var 10 stycken som var helt fascinede. Vi som annars brukar prata nonstop var i princip helt tysta i hela TRE timmar. Kan jag varmt rekommendera. Precis alla kan måla en Mandala teckning tom jag.

Paris svarar inte så inga besked därifrån. Märkligt men så går det väl till i Frankrike då. Jag måste erkänna att jag inte har stor erfarenhet av landets kultur. I vilket fall så känns det mer och mer angeläget om en operation. Cellgiftet börjar slå ut mig fullständigt. Det blir svårare och svårare att hitta energi. Som en annan smygande biverkning har jag börjat få problem med fötterna igen. Jag hade det rätt allvarligt när jag åt Tarceva men har varit fri från det ett bra tag nu. Gör ont när man går och känseln försvinner ibland. Iskalla emellanåt och domningar. Det är en biverkning det vet jag. Har även mer och mer ont i luftrören. Svårare och svårre att ta riktigt djupa andetag, då gör det ont. Också en biverkning som blir värre för varje gång jag blir behandlad. Känns riktigt akut med operation, om det nu är möjligt. Men min energi minskar och  och nu börja det bli riktigt, riktigt angeläget att få svar från annat håll. Innan min energi helt försvunnit!

Dagen börja bra, men sen...

Vaknade med energi, vilket numera är rätt så ovanligt. Brukar vara mer ofta i slutet av behandling. Dags för ny på måndag och provtagning imorgon. Bestämde mig för att försöka få gjort lite ärenden i ett enda svep och på en timme hann jag med apotek, bank, djuraffär och videobutik. Sen har det fortsatt med en del ytterligare småsaker som blivit liggande tidigare. Selma fick springa av sig på Limhamnsfältet en timme och hade super kul. Gissa hur hon såg ut när vi kom hem? Ja, klart blev det ett bad vilket inte är uppskattat från hennes sida sett. Att duscha henne går bra men bada är hon inte alls förtjust i. Sen var jag helt färdig. Måste lära mig att gå och vila innan jag blir övertrött men jag är så glad att jag ibland får gjort saker och ting.

Att inte äta socker är inte en lätt sak ska ni veta. Skullle köpa D-vitaminer på apoteket och upptäckte att även tablettterna innehöll socker.Fick bli samma vitaminer som nyfödda barn får, alltså de gamla AD dropparna som numera bara är D droppar. Det är ju inte klokt att t o m läkemedels industin säljer tabletter som ska hjälpa folk men innehåller socker som stjälper istället. Hur tänker de? Det spelar väl ingen roll att det bara är lite, socker som socker, eller? Måste det vara socker för smakens skull? Då är vi ju alla förtappade.

Inget nytt idag för er som undrar. Den dag jag får ett svar skriver jag det här med stora bokstäver.

TACK för den energi jag har haft idg!

Inte de bästa bilder av bron jag tagit men jag är så imponerad av vår bro.

Idag har varit en dag utan huvudvärk, så skönt! Fortfarande inte ätit något socker men jag får ibland lite attacker av chokladbegär eller sockerbegär. Är tyvärr, eller har varit, en chokladoholic. Inte så mycket ljus utan gärna lite annorlunda mörka choklader är mina favoriter. Ska se om man inte kan hitta något utan socke när det gått 14 dagar. Läste idag om boken "Matrevolutionen" (läs mer på http://www.kostdoktorn.se/ ) Han skriver i sin bok att innan vi började äta vitt socker fanns inte sjukdomen cancer. Om detta är sant eller inte vet inte jag men jag vet att vitt sockret är det vita giftet. Motsatsen jag hört är att man dör antingen i cancer eller att hjärtat inte orkar längre (bortsett sjukdomar i sig). Svårt att veta när inte ens experterna är ense. Man får förlita sig till sunt förnuft och känna av hur kroppen mår. Men förutom att jag verkligen känner mig sliten och trött känns det som en positiv feedback att jag ändrat kosten. Varför har jag inte gjort detta tidigare? Hoppas att det kan få även hjärnan att bli lite piggare när jag är av med all abstines och så. Men  jag hoppas även på större förbättringar men det får tiden utvisa.

TACK för allt underbart livet ger oss!!

Lite vårbilder.

Ännu en dag med huvudvärk. Men det känns som det skulle försvinna succesivt nu. Tror det beror  på att jag hoppar över socker i alla former och gjort det nu i två dagar. Jag blev så trött på mig själv i lördags när jag märkte att jag små åt hela tiden och att det oftast var något med socker i. Som bekant livnär sig cancerceller på socker. Jag vet inte varför jag inte tagit bort det tidigare. Jag som verkligen i grund och botten hatar det "vita giftet". Hoppas på att jag skall kunna hålla mig till detta nu i fortsättningen men om det stämmer så skall 14 dagar utan socker göra så man slipper sockerbegäret. Konstigt, när det gäller tobak så försvinner det ut kroppen på tre dagar. Men det kanske inte är samma sak. Men "man" säger att "det vita giftet" är farligare än tobak och knark. Vad vet jag! Jag läser en massa men jag är ingen vetenskapskvinna. Jag gör som de flesta andra, tar till mig det jag vill tro på. Rätt eller fel, jag skall försöka att klara dessa 14 dagar. Så får vi se vad som händer. Abstinens huvudvärk är det säkert som jag har och den skall förhoppningsvis avta allt eftrsom för att vara borta efter max sju dagar.

Nu börjar skolan och det är tillbaka i vanliga rutiner. Skönt med jullov men det är nog bäst med vanliga rutiner.

Huvudvärk hela dagen.

Imorse vaknade jag med huvudvärk och den har inte försvunnit. Är påfrestande att vara i en baskethall med all musik, hejande, klappande och stim runt om. Men jag vet att det är farligt att ge efter och stanna hemma och tycka synd om sig själv. Det var helt klart värt att komma till hallen och se malbas vinna över Helsingborg gånger två. Killarna krossade för första gången p flera år Helsingborg och vann med hela 26 poäng, härligt och bra jobbat killar. Hjälpte till i kiosken hela dagen och det var en full hall så det gick i ett. Men med bra männsikor runt mig som förstår att jag kan vara lite dålig ibland kan vi fördela uppgifterna mellan oss. Jag gjorde däeför inte mer än jag var tvungen men var ändå till hjälp.

Men jag är lite orolig för huvudvärken eftersom jag känner mig lite sjuk allmänt men kanske är det bara en förkylning på gång som startar så här. Vi får se, men jag hoppas vakna utan värk imorgon.

Nu har vi bara slask ute. Plusgrader och nästan all snö har smält. Inget kul eftersom man säger att mer snö är på väg. Två tråkiga månader att gå igenom i alla fall om man bor i Skåne.

TACK alla snälla personer runt mig som bryr sig!

En dag med bara basket!

Har åter varit dags för basket matcher. Pojkarna spelar både i vad vi med gamla ord kallade Skåneserien, numera nivåträd och i U20 serien. Det blir en hel del matcher av detta. De komer dessutom att spela Sverige mästerskap som numera heter Riksmästerskap. Varför skall allt byta namn? De kommer ha första omgången matcher här i Malmö den 22-23 januari och ett nytt lag har satts ihop. Det krävs en del för att få ihop ett vinnande lag till detta. Men vi hejar på dem. Var uppe tidigt imorse och inhandlade mat till kiosken eftersom vi alltid brukar ha en kiosk för den sociala delen skull. Så nu är jag trött i huvudet. Kommer bara laga mat och sen sätta mig ramför TV. Antagligen kommer jag somna. Ny dag imorgon och då spelar dam och herrlaget basket på hemmaplan och då gäller samma sak med kiosken. Fast den är lite större imorgon än idag.

TACK för denna dag!

Oj, vad tomt det är utan Emelie!

Emelie har fått ihop sin väska.

Så har det då blivit dags för Emelie att åka tillbaka till Barcelona. Tre veckor fick vi njuta av hennes underbara sällskap och det känns så toooommmt efter henne. Hon är en person som alltid märks när hon inte finns. Konstigt! När hon är här är det bara en självklarhet, hon smälter in överallt och kan om hon vill ta enormt stor plats men oftast bara ÄR hon. Förstår ni vad jag menar. Men nu är hon tillbaka i värmen och har det bra. Och vi här hemma längtar till nästa gång vi ses.

Själv har jag haft en konstig dag. Sov mest igår kväll och hela natten, vilket jag är glad för. Sen kommer en trötthet som är så svår att bli av med. Har kämpat hela dagen att försöka hålla mig själv igång och sysselsatt. Det har gått hyfsat bra men nu kommer huvudvärken som ett brev på posten. Alltid så fort jag anstränger mig för mycket med något får jag värk. Ohhh, vad jag hatar denna sjukdom. Kan göra vad som helst för att slippa den. Skulle helst vilja utrota den helt och hållet. Önskar att den inte hade funnits. Men visst, utan sjukdomar och elände vet vi inte hur bra vi kan ha det. Det måste vara därför allt hemskt finns. Lite som man säger att "för att ha kul måste man ha tråkigt först, annars vet man inte att man har kul".

TACK, Emelie, för dessa veckor tillsammans!

Helt förkrossad är jag nu.

Vad kan det vara i denna julklapp, säg?

Selma på julafton i fin röd rosett!

Juldekorerat matbord.

Lite bildkavalekad från P95 Malbas blå under Lundaspelen 2011

Så var lundaspelen för år 2011 till ända. Pojkar 95 i Malbas blå har gjort en fantastisk insats och förlorade mot danska SISU som sedan enkelt vann finalen. Alltså förlorade de med flaggan i topp och slutade på en hedrande 3:e plats. Hurra, för er. Vilken laginsats ni gjort och såååå bra ni spelade allihopa. Att spela som ett lag och med hjärtat och för att det är kul, då kan det inte bli annat en underhållande basket. Vilka matcher ni bjudit på. Två förlängningar mot absolut bästa lagen och vinst över ett Norskt finallag. Kul, kul och vilka meriter med inför Riksmästerskapen som kommer börja nu i januari för er. En dags vila och sedan fyra timmars träning igen. Två macher på lördag vila på söndag och sedan tillbaka för vanliga veckoträningar med start på måndag. Tufft schema, precis som ni älskar.

Inget nytt från Paris. Jag är helt förkrossad och kommer nu börja plan B. Ska ringa Fecit som har kontakt med Tyskland och höra mig för och så hoppas jag genom brev kunna få någon form av kontakt med någon leverkirurg läkare i Barcelona. Vad annat kan jag göra. Känns helt hopplöst att vara tvungen att slåss för sitt liv och jag undrar fortfarande hur man tänker i Sverige. Varför kan jag inte bara få min operation gjord här. Man gör ju själva operationen på levercancerpatienter men inte lika ofta när man har levermetastaser. Vem kan besämma så över en annan persons liv. Varför gör man detta i andra europeiska länder. Var är vår fina sjukvård när jag som bäst behöver den.

Ska dock inte klaga på min läkare eller sköterskor som ställer upp till 100% för mig, men de kan inte styra operation eftersom detta inte är deras bord. Märkligt att inte min läkare skall kunna bestämma mer över detta egentligen. Men jag är ju bara ett offer som blivit drabbad. Jag och alla andra i samma situation och de är många. Kan inte heller förstå hur proffessorn i Paris tänker när han tar emot 10 minuter, säger att operation kan bli i december eller januari och sedan är det helt tyst därifrån. Jag känner mig grundlurad. Varför säga någon tid om man sen inte kan hålla detta ändå? Varför inge mig i förhoppningar som han inte har en tanke på att leva upp till. Jag menar, han vet att jag slåss för mitt liv. Han har full koll på min situation. Jag tycker så fantastiskt  synd om mina barn som skall behöva gå igenom detta. Det är inte rättvisst mot dem.

TACK mina barn för allt ni ställer upp på och hjälper mig med, när jag borde vara den som hjälper er!

En salig blandning av basket och behandling.

Ber om ursäkt att jag inte hunnit skriva något på två dagar nu. Har varit upptagen av min sjätte cellgiftsbehandling som ju brukar vara i två dagar och kräva mycket extra sömn. Samtidigt har Marcus spelat fem matcher mer än nog så underhllande basket. De två sista matcherna med förlängning i båda har lett till att de i morgon klockan tio spelar final. De har slagit ett av norges  förhandstippade tippade lag samt ett extremt bra Marbo lag- riktigt roliga matcher. Allt tack vare era tummar som ni hållt för dem http://klubben.se/malbas/2983-nyhetsarkiv-item-95098.html. Här är ett referatm från en av dagens matcher.

Nu hoppas jag professorn bringar tur denna vecka och har haft mitt ärende uppe idag och att vi till slut kan få ett positivt besked från Paris imorgon!

TACK porjar 95 för alla trevliga matcher vi fått se av er!

p.s. bilder kommer

God Fortsättning på det nya året!

(bilder kommer)

Har haft problem att komma ut på nätet men nu ska det ha rättat till sig. Var kanske bara något med klockan under årsskiftet, men jag kan inget om sånt. Nu funkar det igen och det är huvudsaken.

Jag önskar er alla ett riktigt, riktigt bra 2011 där era stora önskningar går i uppfyllelse. Jag har inget nyårslöfte till mig själv men en enormt stor önskan att jag skall kunna bli opererad och frisk under året. Såklart håller jag alla mina önskningar vid detta. Det är om önskan går i uppfyllelse, ett mirakel. Mirakel kan hända. Det SKA hända i mitt fall.

Vi hade en lugn, mysig nyårsafton i goda vänners sällskap. God mat, gott sällskap, urtjusiga raketer många av våra barn var med, ja, vad kan man önska mera? Jag kan inte tänka mig något bättre.

Idag är det den andre januari och dags för Lundaspelen. Under några dagar framåt kommer jag och Marcus och till viss del även Emelie tillbringa vår tid i Lund (jag kommer även att varva detta med behandling måndag och tisdag). Det är europas största ungdomsturnering i basketboll och de senaste 10 åren har jag varit där troget under alla år med alla mina tre barn. Vissa år har samtliga spelat och då kan jag lova att det varit ett flängande mellan alla hallar. I år är det bara Marcus som spelar eftersom Emelie än så länge efter sin operation inte får spela match på en månad till. Men vi kollar klart andra Malbaslag också. Premiär matchen blir idag kl 13.20 i Tunahallen. Då hoppas vi på vinst för Malbas blå i U16.

TACK för en trevlig nyårskväll!