Oj, vad tomt det är utan Emelie!

Emelie har fått ihop sin väska.

Så har det då blivit dags för Emelie att åka tillbaka till Barcelona. Tre veckor fick vi njuta av hennes underbara sällskap och det känns så toooommmt efter henne. Hon är en person som alltid märks när hon inte finns. Konstigt! När hon är här är det bara en självklarhet, hon smälter in överallt och kan om hon vill ta enormt stor plats men oftast bara ÄR hon. Förstår ni vad jag menar. Men nu är hon tillbaka i värmen och har det bra. Och vi här hemma längtar till nästa gång vi ses.

Själv har jag haft en konstig dag. Sov mest igår kväll och hela natten, vilket jag är glad för. Sen kommer en trötthet som är så svår att bli av med. Har kämpat hela dagen att försöka hålla mig själv igång och sysselsatt. Det har gått hyfsat bra men nu kommer huvudvärken som ett brev på posten. Alltid så fort jag anstränger mig för mycket med något får jag värk. Ohhh, vad jag hatar denna sjukdom. Kan göra vad som helst för att slippa den. Skulle helst vilja utrota den helt och hållet. Önskar att den inte hade funnits. Men visst, utan sjukdomar och elände vet vi inte hur bra vi kan ha det. Det måste vara därför allt hemskt finns. Lite som man säger att "för att ha kul måste man ha tråkigt först, annars vet man inte att man har kul".

TACK, Emelie, för dessa veckor tillsammans!