Vissa dagar bör man inte stiga ur sängen. Denna dag har varit en sådan. Det började med att min skrivkurs var uppskjuten på obestämd tid. Det gjorde mig både ledsen och besviken för jag hade sett fram mot den och tyckt att det skulle bli kul att börja på något nytt som jag velat i flera år. Jag hade inte fått någon information om uppskjutningen förrän när jag själv ringde imorse och skulle fråga när fakturan kom. Då kommer bomben, det finns ingen kurs som startar idag! Ojdå, och varför har inte jag fått informationen? Jo, då säger man att man skickat ett mail till mig och att eftersom en annan i gruppen fått sitt mail då tror man att mitt också kommit fram. Jag hoppas ni förstår logiken i detta för jag gör det inte. Jag har inte fått något mail och jag vill inte heller betala lika mycket pengar för två gånger kortare tid men med färre deltagare, jag vill få min kunskap och lärdom och betala precis lika mycket som alla andra för det. Men nu har jag kollat upp att det säkert finns lika bra andra ställen där jag kan gå samma kurs, så nu går jag inte på Kvällsuniversitetet mera. Jag känner mig bara lurad. Sen var jag så trött och besviken att jag gick och la mig en timme och sov. Cellgiftet gör mig extra trött och sådana här pärser tar hårt på mig.
Efter lunch ska min dotter, Erika, till Tandkäkarhögskolan. Har någon försökt få en parkeringplats i närheten av detta komplex? Det är ju omöjligt och jag ångra att jag tog bilen, jag kunde lika gärna gått hemifrån det var ungefär lika långt från parkeringsplatsen jag fick och från vårt hem. Så tillvida att man inte vill stå precis runt knuten på Tandläkarhögskolan och låtsas att man har parkeringstillstånd. Fast med min otur hade jag säker fått böter. Så fick jag nästan köldskador i händerna. Det känns så när man blir kall om fingrarna och det börjar sticka i dem. En underbar tandläkare som tog hand om Erika fick kompensera mina parkeringsproblem och det gjorde hon med bravur.
Sen skulle min son, Marcus, göra ett teoretiskt förarprov till moped. Tiden hade han fått från körskolan och den enda information vi hade var en liten post-it lapp med tid på från hans körskola. Vet ni, han fick gå där ifrån för vi visste inte att han var tvungen att ha passet med sig. Det brev som vi skulle ha fått från Trafikverket har aldrig kommit fram till oss. Men då säger jag bara; Hallå, det vet ju alla att post försvinner. Jag vet ju själv att ca 25% av alla brev kommer inte fram eftersom mitt jobb innan bestod av att skicka snigelpost som alla ringde och meddela att det kvittar om du skickar rätt för jag får ändå inte brevet, kan du ge mig det i handen istället nästa gång vi ses. Jo, det kunde jag ju. Men varför kan man inte vara lika service minded på Trafikverket. Jag erbjöd min legitimation-jag menar, jag är ju säker på att han är min son, det går bara inte att ta fel på. Men nejdå, han fick gå därifrån och vi ska betala 225:- till och sedan överklaga för något vi inte visste om. Här talar man ju verkligen om att 3:e part blir drabbad.
Har alla blivit så blasé numera att man bara använder sig av tankeöverföring och tror att det skall fungera bara för att man vill det. Jag ser en stor fara med med posthanteringen i framtiden både vad gäller e-post som vanlig posthantering. Själv skickar jag brev rekommenderad som jag vill skall komma fram. Då vet jag att jag har gjort det jag skall och så begär jag kvitto på min e-post. Det är mitt sätt att gardera mig när misstag kunnat uppkomma annars.
TACK för att jag kan se mina egna fel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar