 |
| Min söta dotter, Erika, på väg till Barcelona |
Behandling nummer två avklarad och illamåendet på väg att stabiliseras. Magen känns helt tom. Men det kommer säkert bli bra inom några dagar. Trött för jämnan men när det blir som värst får man vila 20 minuter så brukar huvudvärken hålla sig borta. Det kan ibland kännas som jag var bakfull men sömn är bästa medicinen. Huvudvärken kommer oftast när jag stressat eller haft för mycket på gång samtidigt. Då säger det stopp och huvudet slutar helt fungera. Men det är ju bara vad sjukdomen gör med mig. Ju mer jag accepterar det desto bättre mår jag. Men jag är så tacksam för mina barn som hjälper mig med att ta fram all mat, handlar, bär och donar de här värsta dagarna efter min behandling.
Har ni tänkt på varför man skaffar mer än ett barn? Det har jag. De är helt fantastiska och samtidigt som de är så lika är de helt otroligt olika varandra. De ger en glädje, inspiration och tankeställare. När man tror man lärt sig något med fostran, prat och allmän vägledning och försöker samma metod med barn nummer två eller tre kommer nästa prövning. Detta barnet fungerar inte alls som barn nummer ett gjorde. Då tror man att man har gjort fel igen. Men som jag brukar säga till dem. Livet är inte rättvisst. På samma sätt som barn inte är lika. Man får tänka till och gå tillbaka och börja om igen. Det är ju lite av charmen med barnuppfostran. Även om jag inte för stunden kan förstå att det alltid är min yngsta dotters mobil det alltid är fel med. Hennes mobilhantering påminner mig om min bror när han var ute i sena tonåren på resor och alltid lovade att skicka ett vykort från åtminstone en av platserna han var på. Men av någon anledning kom det aldrig fram även om han alltid försäkrade att han lagt det i en gul brevlåda. Vi (resten av familjen) kom fram till att det i dessa länder använde sina gula lådor till papperskorgar och inte brevlådor och så blev han förlåten. Min dotters täckning var i dag totalförsvunnen på hennes resa. Sju ikväll visste ingen var hon befann sig. Kl 12.00 lämnade jag henne på Svågertorps tågstation för att ta sig över till Kastrups flygplats. Flyget skulle gå 14.20 och vara framme 17.05 i Barcelona. 14.05 messade jag henne frågan om flyget var i tid. Inget svar. Bra tänker jag, eftersom när min andra dotter inte messar beror det på att hon befinner sig sittandes på planet med mobilen avstängd och flyget är på väg att lyfta vilken minut som helst. Så fungerar hon. Men det gör inte Erika. Hon är för den sakens skull inte mindre omtänksam för det, bara att hon tänker på ett annat sätt.
Mellan kvart i sex och kvart i åtta gick Emelie fram och tillbaka mellan flygbussens ändhållplats och Bar Zurich på Plaza Catalunya, en sträcka på ca 100 meter. De skulle träffas på baren. Ingen Erika kom. Ingen Erika messade. Ingen Erika ringde. Halv sju skickade jag ett hysteriskt mess till Emelie med frågan var Erika var. Kl sju ringer Emelie mig jätte ledsen för hon hittar inte sin syster.
På Spanairs hemsida kan man inte följa om planen är i tid eller inte så jag ringer såklart till dem och får besked att planet såklart är 1½ timme försenat. Ja, vi anade men hon kunde ju lika gärna sitta på en buss på väg till Benidorm istället för in till Barcelonas centrum. Nu var det ju det där med att just hennes telefon aldrig har täckning. Eller så är den urladdat. Eller så har man den på tyst eller” what ever”. Vi har samma abonnemang hon och jag med samma leverantör. Telenor är Vodafone i Spanien och Telenor i Danmark brukar alltid fungera. Jag tror aldrig jag haft några problem i något av dessa länder, men just idag var där stora… Men att få tag på henne är oftast svårare än att hitta en nål i en höstack. Men ett lyckligt förenande av systrarna strax innan kl åtta och så upp i lägenheten för att meddela mig att Erika är lyckigt framkommen. Det var bara åtta timmars väntan. Nu hoppas jag att de får en super fin tid tillsammans och så längtar jag efter att få hem henne med eller utan mobiltäckning på tisdag. Så slutet gott allting gott. Jag saknar henne så otroligt mycket redan.
TACK mina fantastiska barn för alla glädjestunder ni ger mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar