Visst är det annorlunda? |
Måndagen den 23 maj 2009 fick jag min första cellgiftsbehandling. Då hade jag sökt läkare i januari 2009. Det tog alltså fem månader innan jag kom till en behandling. Nu idag så här ett år efter kan jag tycka att så får det inte vara. Hur mycket sämre blev jag under dessa månader? Kunde det ha stoppats tidigare med alla metastaser i levern som jag har idag? Ja, ingen kan ju förstås svara på frågorna, så det är lika bra att glömma dem och fokusera på framtiden. Men det hade nog varit onormalt att inte någon gång ställa sig dessa frågor.
Fredagen innan, dvs den 20 maj 2009 fick jag en port a cath inopererad. För er som inte vet riktigt vad det är kan läsa här. Detta är ingen stor operation men gissa om det gjorde ont när man på måndagen skulle sätta en "enorm" nål i den efter att såret inte ens var en tiondels läkt. Jag trodde jag skulle svimma när nålen trycktes in, men man klarar mer än man tror och det gick bra. Jag kom tillbaka och fick en ny nål instucken där 14 dagar senare och då hade såret läkt och med emla kräm på så gör det inte ett dugg ont, det känns inte ens när man sticker in den stora nålen.
För alla som känner mig sedan innan min sjukdom vet hur svår jag är med allt som rör operationer och sprutor så för mig är det ett enormt framsteg att klara av att hantera alla behandlingar med nålar i port a cathen, prover varannan/var tredje vecka och sedan röntgen med kontrast vätska som skall sprutas in i venerna, isch för det också! Men jag har klarat det hittills och skall klara det fram till jag är helt frisk också, för frisk har jag ju sagt att jag skall bli, det är ju mitt slutmål, även om min diagnos idag säger annorlunda.
TACK för att jag får bli behandlad av sköterskor som bryr sig på sjukhuset i Malmö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar